Dals Ed är verkligen ett speciellt ställe som är väl värt ett besök. Det är alltför sällan man kör på den sidan om Vänern. Det är en pizzeria strax utanför Dals Ed, intill ett vandrarhem som ligger i något slags friluftsområde, som gjort störst intryck på mig. Den drevs av vad som verkade vara de enda invandrarna i hela Dals Ed, serverade pizzor som smakade flottig disktrasa, och var så charmigt tragisk att man inte kunde låta bli att älska stället. Dagen efter körde vi vidare till Karlstad, och allt gick bara utför.

De två städer jag haft tråkigast i (andra än sådana jag bott i, dvs.) är Filipstad och Östersund. Filipstad är väl något slags sevärdhet p.g.a. Ferlin (om man är lagd åt det hållet), men ligger för långt från allting för att motivera ett besök. Östersund är genuint meningslöst i mina ögon. Glesbygdsverket ligger där, dessutom. Bara en sån sak.

Rättvik är en fin liten håla som jag gillar skarpt. Överhuvudtaget är Dalarna runt Siljan fint att köra runt i. Vackra byar, charmigt ursvenskt landskap och inte så blodiga avstånd och mördande skogar som längre upp i landet.