Det kan vara lite kämpigt. Ofta när det blåser hårt är det kyttiga vindar, vilket gör det omöjligt att förutse hur de närmsta sekunderna kommer att se ut. Man får vara mycket koncentrerad under den delen av inflygningen. Om det skulle kännas helt fel är det bara att göra en go-around/missed approach.


Olika flygplan har olika system. Många flygplan har autopiloter som tar hand om hela landningen, inkl vindupphållning. Dock finns det begränsningar på hur mycket sidvind en autopilot klarar av.


Jodå, ILS används även när det blåser. Dock har man olika typer av ILS-inflygning. Cat 1, 2, 3A-C, där man har olika minimihöjder och siktvärden. Cat 2-3 finns inte på alla flygplatser och har dessutom strängare krav vad gäller vindstyrka. Ex. vis på det flygplan jag flyger är det maximalt tillåtet med en vindstyrka på 15 knop vid marken för att få utföra en CAT 2 inflygning.



FMC:n används alltid. En flygning är alltid planerad längs en färdrutt som finns att finna på kartor och som är inlagd i FMC. Den har skickats till flygledare som på så sätt vet hur flygplanen kommer att flyga. Till och från kan det förvisso hända att en flygledare vill separera två flygplan via radarledning istället. Vid inflygning till större flygplatser är det oftast radarlett den sista biten, dock har ex.vis Arlanda i större utsträckning börjat använda sig av inflygningar som går längs en bestämd rutt hela vägen till landning nu. Jag föredrar dessa då man kan behålla en högre höjd längre och således spara tid och pengar. (Samt miljön så att Maria Wetterstrand lugnar ner sig litegrand )