Älskade sovkupéer!
Det var inte sömn, det var fet-koma.

Sen infördes den skarvfria rälsen.
Dunk-dunk, dunk-dunk försvann och med det sömnen.
Sovvagnen förvandlades i ett slag från ett John Blunds Tempel till en sömndepraveringstortyrens djupaste avgrund av svettvridna lakan.

Så numera är det alltid sittplats och dagtid som gäller.
Har till och med blivit så gammal, så jag förbokar gångplats, så man inte hamnar vid fönstret, där man alltid skulle sitta och glo när man var liten.