Japp, det är väldigt intressant att läsa hur ni andra funderar runt det här med att bo utomlands. Speciellt aktuellt blir det ju nu runt jul.
Sedan tycker jag (utan att peka finger) att man faktiskt får ta lite eget ansvar som läsare också. Att just jag stormtrivs i Oz har ju mycket med min egen personlighet och mina ideal att göra, dvs det finns ingen garanti för att det gäller alla andra. Jag kan ju bara försöka förmedla hur jag själv uppfattar läget och motivera varför jag tycker som jag gör och sedan är det upp till var och en att själv bedöma om det kommer att passa in på just dom. Och jag brukar svara med nöje och stort intresse på alla dessa pm med mer detaljerade och individuella frågor!

Jag har också full förståelse för dom som kommer hit mera tillfälligt och lever loppan i några månader och sedan åker hem med uppfattningen att Oz är paradiset på jorden. Jag tillhör inte själv den kategorin men jag kan förstå hur man tänker. Och jag kan även förstå att besvikelsen infinner sig när det visar sig att vardagen inte riktigt motsvarar förväntningarna. Lite krasst att säga kanske kanske men man får antagligen se det som en nyttig lektion i livets hårda skola.
Visst var det första halvåret i Oz en smekmånad och mycket av nyhetens behag även för mig och jag förväntade mig att det skulle avta efter hand. Det gjorde det väl i viss mån också men nu törs jag påstå efter flera år i Sydney att det verkar som det håller i sig. Jag har det skitbra här och så är det med det!
Men det kan ju förstås också ändras i framtiden.

Hur man anpassar sig tror jag handlar mycket om grundinställning. Att just jag hamnade i Oz var mest slump och resultatet av lite olika omständigheter. Jag är nästan säker på att jag hade kunnat trivas lika bra om jag hade hamnat nästan varsomhelst och just det gör det säkert lättare att möta dom hinder som onekligen poppar upp efter hand. Jag flydde inte heller Sverige även om jag visserligen tyckte att jag trampade vatten. Någon sorts nytändning kom bara mycket lägligt.

Att starta om i ett annat land handlar (enligt mig) mycket om att vara flexibel och i viss mån att gilla läget. Ibland tycker jag att det finns en osund glorifiering av att bo utomlands. Vissa drabbas av grym hemlängtan och/eller har svårt när inte allt är som man är van hemifrån. Det är inget pinsamt med det, vi är alla olika och förhoppningsvis lär man känna sig själv lite bättre på köpet. Nu blev det flummigt...

Personligen har jag inte kännt något behov av att regelbundet samlas i grupp för att "bekräfta min svenskhet" lika litet som det är något jag förnekar. Med all respekt för dom som börjar leta landsmän när man åker utomlands - det är bara inte min grej. Somliga svenskar verkar av någon anledning tycka att detta är väldigt provocerande.
Att jag stormtrivs här i Oz gör inte att jag tycker mindre om Sverige och allt som är bra med det. Varför skulle det göra det? Och mitt svenska pass tar jag med mig i graven!

Precis som det är en självklar rättighet för mig att ta med mig en lagom dos av Sverige så tycker jag att jag har en sorts skyldighet att ta till mig en del av den lokala kulturen och vad som gäller på plats. Det har funkat bra för mig och det handlar för mig inte ett dugg om att vara cool eller bli omtyckt. Jag är nog helt för nyfiken av mig för att inte ta del av vad som händer runt mig. Det skulle inte funka annars för mig. Det är väl upp till var och en att hitta en lämplig balans?

Hade tänkt fatta mig kort men det sket sig som vanligt...

Ser fram emot ev. ytterligare funderingar i ämnet!

mvh/nickname