Haha, tack för den passningen! Nja, det var svårt för mig att reta upp mig på ditt senaste inlägg eftersom du ju höll med i nästan allt vad jag just nämnt. Så tråkigt! Men det går säkert fler tåg framöver

Vi är nog ovanligt eniga även när det gäller vad du tar upp i ditt sista stycke, även om du har en mer negativ inställning än just min egen. Det förvånar mig iofs inte och det kan säkert delvis förklaras av hur annorlunda OZ och Sverige är när det gäller jämlikhet och jämställdhet. Det är säkert svårare för en tjej/kvinna att få en syl i vädret här, att ta plats och/eller vinna respekt i den här kulturen. Det är ofta en grabbigare stämning än i Sverige.

Ska man generalisera (och det är ju det vi gör här allt som oftast) så vill jag påstå att aussies är definitivt mer pang på rödbetan, mindre politiskt korrekta och det framgår ganska tydligt när dom har en annan åsikt. Jag tycker sällan att någon är ohövlig eller liknande mot mig personligen men det kan ju säkert bero på vad jag tog upp alldeles nyss.
Man får ju oftare vara beredd att skaffa sig sitt eget utrymme och vinna repekt på ett sätt som jag sällan har upplevt som nödvändigt i Sverige. Där brukar det ju räcka att man öppnar munnen så tystnar folk och lyssnar. Och väntar på sin tur att prata. Så funkar det inte riktigt här.

Som personligt exempel kan jag ju nämna att jag tyckte mig behöva sätta mina "nya" manliga släktingar på plats i början. Det låter allvarligare än det var och gjordes givetvis med glimten i ögat. Det handlade om att jag tröttnade på återkommande skämtfulla tykningar gällande bristande grammatik, uttal och ordförråd, värme(över)känslighet och liknande "svenskrelaterade" tillkortakommanden. Jag svarade med att dra lite lumparminnen om snöskottning och tvåsiffriga minusgrader och ursäktade mig med att det är så lätt att blanda ihop begreppen när man pratar 6 språk flytande (självklart räknade jag med danska och norska!) En "infödd" aussie behärskar väldigt sällan mer än engelska och det brukar dom ha rejäla komplex för...
Spädde därefter på med att supa dom rejält under bordet några gånger (jättetufft, jag vet). Efter det har det varit betydligt lättare att få prata till punkt, men som konflikträdd svensk med parollen lagom är bäst kändes det förstås inte helt naturligt att behöva ta till så "drastiska" metoder.

Allt som oftast tycker jag dock att aussies överraskande ofta lever upp till klichén med ett vänligt bemötande, en avslappnad inställning till livet och snabba att räcka ut en hjälpande hand. Även om det förstås inte stämmer in på varenda kotte och nog är betydligt vanligare utanför "storstäderna".

----------------

Jag har inte varit riktigt lika tålmodig som Leenie när det gäller min "aussifiering". Själv tenderar jag mer att plocka russinen ur kakan och koncentrera mig på de företeelser som intresserar mig. Och det har varit mer än tillräckligt hittills. Jag har visserligen gjort några tappra försök att förstå tjusningen med cricket men där gick min gräns. Det var inte min grej. Nån halvtimme pliktskyldigt gluttande efter släktmiddagen kan jag stå ut med men längre än så fixar jag inte. Däremot har jag som bekannt snöat in ganska rejält på de olika rugbyvarianterna som spelas här, till mina aussievänners stora förtjusning... Och övriga typiska "nationalsporter" som surfing, dykning, snorkling, pubrundor och bbq etc har det också varit ganska lätt att engagera sig i.

mvh/nickname