Jag har rest på många resor själv, och har inget större problem med det. Till den allra största delen är det ganska skönt, man får göra vad man vill och åka dit man vill. Jag vill resa och att man inte råkar hitta någon att åka med, så hindrar det inte mig. Men det är lite som i "the beach":
"And as for traveling alone... fuckit. If that's the way it has to be, then that's the way it is."

Det jag saknar när jag reser själv är väl att ha någon att dela upplevelserna med och att prata om allt man sett när man kommer hem. Kollar man på bilderna är det till största delen en massa landskapsfoton, vilket blir lite av en påminnelse att man var där själv.
De senare åren har jag faktiskt börjat sakna resesällskap mer. Visst träffar man folk längs vägen och jag är inte direkt asocial heller. Men just det där att göra saker tillsammans börjar kännas viktigare.

Jag känner också igen mig i det där med att äta också. Värdelöst att sitta själv på en restaurang, det blir oftast enkel mat från affären eller snabbmat. Men fördelen med det är ju att man sparar pengar också!
Jag har tänkt att jag inte kommer göra en långresa själv nästa gång, men trots det så sitte rjag nu och funderar på att dra till Kina över påsk. Resesuget är starkt!