jag kan berätta att jag och min kompis som är här nere nu har frenetiskt sökt jobb både i stan och i bushen i 3 månader och resultatet är nada, nix, 0 änsålänge kan jag tala om. Jag säger inte att det därmed är omöjligt att få jobb, vi kanske bara har haft otur, sökt på fel ställen, haft dålig timing osv, men att du måste räkna med risken att inte få jobb när du ska hit och ha pengar undanstoppade i värsta fall. Folk gillar att säga hur lätt det är att få jobb här nere och jag stör mig bara mer och mer på dem, det är olika för alla och min egen upplevelse är t.ex att det är jävligt svårt att få jobb. Ta inget för givet, eller underskatta riskmomenten.
Jag kan säga hur vi ligger till nu t.ex, inte direkt något drömläge: min kompis tog nyss ut sina sista pengar, $200, och jag har kanske lite mer, men vi båda har lånat pengar (5-10k vardera) hemifrån också... Dvs vi har kanske 1-2 tusen kr (lånade då att leva på nu i 5 veckor tills planet hem går, ifall vi inte får jobb då, vilket jag tvivlar på. Det har varit urkasst väder i år och en fet cyklon drog nyss över östkusten, så det är extra svårt att få jobb nu. Vi har inget annat val än att wwoof:a framöver. Vi måste ha råd till bensin ner till Sydney (och vi är låångt därifrån) så det blir inget mer öl, donken, båtturer, bio, glass, läsk eller liknande framöver. Inget drömläge precis men en cool upplevelse på sitt (to live on the edge) och wwoof:ning kan vara riktigt sjysst om man kommer till rätt ställe och vädret är nice. Och så slipper man alla jäävla svettiga äckliga mainstream backpackers som bara mäter resepenis och snackar språk man försöker komma undan (svenska t.ex). Fattar inte att folk som kommer ända hit har så låga ambitioner och fortsätter med sina IQ-befriade förströelser istället för att uppleva det riktiga Australien. Men det kanske bara är mig det fel på?