Ok nu är det nästan kris här. Vi har tagit oss ändå till Sydney nu och flyget hem går om bara några dagar. Vi försöker desperat sälja våran bil, men det är fan inte lätt vill jag lova. De sista dagarna har jag om och om igen blivit påmind om hur dum jag varit och hur mycket bättre val vi kunde gjort under denna resa. Jag försöker ju intala mig att det bara är en del av upplevelsen och att jag trots allt har lärt mig en massa, vilket iofs är sant, MEN det är ändå lite svårt att övetyga sig själv när det handlar om såpass mycket pengar, och pengar jag tom. lånat hemifrån för att överleva här nere. Får jag inte sålt bilen eller får sommarjobb hemma är jag riktigt rökt. Ja tänk på det, även om man är här nere så måste man fan ändå tänka framåt och söka sommarjobb i tid hema i svea - ett misstag som jag får lida för nu. Visst pengar är inte allt, de går att skaffa nya och detta är kanske once in a lifetime-experience, men ändå...ingen njutning är god nog om man måste lida för den senare, anser jag. Och dessutom så spoilas halva nöjet när man hela tiden måste ängslas över pengar; kommer jag ha råd, kommer vi få sålt bilen, kommer jag få sommarjobb, kommer vi hinna göra ALLT man SKA göra medan jag är här?!
Hursomhelst, läget med jobb har inte varit så bra hittils i år här nere; vet inte om det bara är ännu en i den långa raden av missgynnsamma öden vi råkat utför, inte minst i samband med det dåliga vädret, men så är det iaf. Jag har totalt jobbat i ca 2 mån här nere och inte tjänat en enda dollar. Däremot kanske jag har bränt runt 50k. Det ni! Det är långt ifrån solskenssemester jag har varit på kan jag lova. Men man var väl åtminstone lärt sig en del...tror jag
Nåt jag har lärt mig är iaf att inte lyssna på andra och ta deras ord för 'sanning'. Allt beror på vilka ambitioner, inställning och intressen man har, samt en hel del på slump och tur (inte minst med vädret). Ingen kan berätta hur någon annans upplevelse kommer bli, inget jag har hört har stämt för mig, trots att det kanske stämde för dem. Inget är som närdu väl kommer dit själv, alla upplevelser är unika för alla (typ), och man måste fan vara beredd på det värsta.
Vi har det iaf bättre än de backpackers jag läste om i idag på nätet, som bodde i sina campervans längs gatorna vid Bondi och desperat försökte sälja bilarna medan de väntade på sina flyg. De lagar mat på gatan och går på toa på gatan och det är allmänt misäraktigt. Folk omkring har börjar klaga ordentligt på hur dessa beter sig och det är ett stort problem. Fan tur att man inte är en av dem. De har inga pengar till hembiljett innan de får sålt bilen, och utbudet i Sydney är mkt större än efterfrågan iom att så många avslutar sin resa här, så det är verkligen jättesvårt att sälja sin bil här.
Aja vi får se hur det går! Over and out,
sander