Spatial disorientation är förlorad rumsuppfattning.
Balansorganet kan bara uppfatta förändringar av rörelse om dessa är något kraftiga och endast med syn och känsel kan vi uppfatta vårt läge.
När man flyger i dåligt väder saknar man referenser från synen. Då förlitar hjärnan sig på information från balansorganet. Detta kan i sin tur leda till ett otal sinnesvillor.
Lägger man därtill press och stress så blir det än värre.
Människan har också en förmåga att söka bekräftelse för de beslut man tagit, istället för att ifrågasätta ifall beslutet man tagit var rätt beslut och följa upp effekten av de tagna beslutet.

Hade människan registrerat verkligheten som ett instrument hade det varit enkelt.
Men vi tolkar verkligheten och ju mer stressade och pressade vi blir ju mer förlorar vi våran situationsmedvetenhet.

Det som verkar enkelt kan bli riktigt svårt under vissa förutsättningar.
Landning är den situationen då det är som mest kritiskt.