Jag var i Nordkorea en vecka i somras, åkte tåg från Peking t/r. Kan inte annat än hålla med om att det är en resa som inte liknar någon annan. Finns jättemycket att säga men det här är inte min tråd så tänker bara kort inflika att något som förvånade mig mycket var att nästan alla var så trevliga. Hade förväntat mig ett 'korrekt' men ändå betydligt kyligare och ansträngt bemötande. Till och med soldaterna vid gränskontrollen var schysta och skojade med oss. Sen vill jag bara påpeka att "Vice Guide to North Korea" som länkats tidigare i tråden är riktigt dålig. En hel del av det han säger stämmer, men dokumentären innehåller också massa struntprat och rena felaktigheter. Det märks att han knappt läst på nånting om Nordkorea innan han åkte dit och framför allt överdriver han grovt när det gäller hur svårt det är att åka till NK och hur cool och unik han är som lyckats ta sig dit. "I am the first person to be here in so many months bla bla bla..." (Enligt en BBC-uppgift jag såg åker ca 1500 västerlänningar som turister till NK varje år! Och desto fler kineser. Det har också blivit mycket lättare för amerikaner att ta sig dit på senare år.) Min och många andras erfarenhet (se t.ex. North Korea: The Bradt Guide) av NK är att ju trevligare och bättre man kommer överens med sina guider, desto mer häftiga och ovanliga saker kan man få se. Det är ofta därför som dokumentärer som nämnda ovan fokuserar så mycket på dem själva och hur sjukt det är att vara där - just för att de inte har något annat att visa upp eftersom deras guider inte tillåter det.

Nog om det. Jag har två egna frågor till dig Klara:

1. Hur var det att ha med en icke-nordkorean (Julia) som guide? Vilken roll hade hon i förhållande till de nordkoreanska guiderna? Och är Julia lika trevlig och tillmötesgående i verkligheten som i sina mejl?

2. Hur många var ni i er grupp och hur upplevde du det? (Vi var 5 st.)