Alla har obligatorisk åtta timmar arbetsdag. På landsbygden tror jag folk försöker överleva. I Pyongyang är folk mest hemma tror jag, det är numera tillåtet att odla för eget bruk (inte knark då, utan riktig mat hehe) på de små landplättar som man äger, så ibland såg man folk som försökte plöja och så små miserabla jordpartier. Barnen går i skolan och övar sedan på det som de fått tilldelade, enligt de nordkoreanska guiderna blir man tilldelad ett yrke redan i tidig ålder. Ens framtid blir alltså bestämd. Vår guide tex ville bli fotbollsstjärna (eller han drömde om det), men sedan bestämdes det att han skulle spela piano eftersom hans släktingar gjorde det. Sen visade det sig att han var usel på piano men bra på språk så då bestämde man att han skulle plugga på universitet och lära sig engelska.

Sedan står folk och köar med ransonskort. Efter arbetsdagen ställer de sig utanför matstånd och köar för mat.