Jag tror att mycket ligger i det som föregående talare tog upp - Närheten till Danmark och övriga Nordeuropa. Detta har troligen gjort skåningarna till lite mer kontinentala (i alla fall utanför bonnhålorna) i jämförelse med gemene man ovanför Hallandsåsen. Jag skulle påstå att vi inte är så "typiskt svenska" som övriga svenskar rörande de svenska normerna och den svenska mentaliteten. (En bekant från Stockholm förundrades över att folk kunde prata med varandra på bussen utan att man kände varandra innan till exempel.) Detta skulle kunna vara en förklaring till "patriotismen" som verkar vara så utbredd jämfört med övriga Sverige.
Angående dialekten är det stor skillnad på rapp malmöitiska, sävlig helsingborgska och lundensiska som låter som skånska blandat med stockholmska. Har man bott här länge så märker man dialektala skillnader mellan varje kommun eller tätort även om allt givetvis skulle gå under "skånska".