Jag har rest både med vänner och själv. Och som ni säger, så finns det fördelar och nackdelar med båda alternativen.

Ibland är det jävligt skönt att ha någon kompis med sig, någon man alltid kan prata med, rådslå med, skratta med, etc. Det kan också vara bra att ha en annan hjärna med sig som kan ge ett annat perspektiv på allting och kanske göra saker Du aldrig hade fått för Dig att göra. Å andra sidan kan den här hjärnan stoppa dig från allt det andra Du ville göra.

Men ibland är det jävligt skönt att vara fri, kunna bestämma vad man vill äta, var man vill sova, vart man vill åka, vad man vill göra. Man har å andra sidan ingen att dela sina minnen med, utom andra människor man träffar på (som man sällan träffar igen, även om det händer).


Då när jag rest själv och med kompisar har jag sett de här skillnaderna tydligt. Jag tycker att om man aldrig rest själv borde man pröva på det, men om man nästan rest för mycket själv, som jag själv gjort nu, så borde man resa med kompisar igen. Just nu tror jag inte att jag skulle få ut så mycket av att resa själv, eftersom jag är just jag och gör det jag gör. Även när jag bryter av från mitt eget mönster och gör oväntade saker är det inte lika roligt längre. Det vore som sagt roligt att ha med en till hjärna med helt andra synsätt, viljor och intressen.


Till sist måste jag säga att människor är olika. En del kan kanske aldrig trivas riktigt med att resa själv, och vice versa. Men det är bra att lära sig hur man fungerar.