Så simpelt varför man är stolt, landskapet är Sveriges vackraste, vår, som sommar, som höst (min favorit med lövfällningen på Söderåsen och när åkrarna på österlen skiftar), som vintern (kullaberg en isig vinterdag är sjukt vackert). Människorna är sköna, den skånska kulturen gör att de är mer avslappnade, trevliga och de pratar så sjukt vackert (utom lund för där pratar de svenska). Musiken vi producerar, vår Mårtens afton, vår mat och allt annat. Närheten till riktiga länder, riktiga kulturer och riktiga storstäder. Tänker inte ens på Stockholm som huvudstad utan mitt centrum har alltid varit Köpenhamn.

Skåne är helt enkelt en egen kulturell sfär där man är skåning, inte svensk, inte dansk utan skåning. Enda nackdelen är att bortsett från Lund saknas det bra utbildning i Skåne. Lund är stort och har mycket, men inte allt. Därför jag efter min examen kommer emigrera hem igen. Man blir alltid så sjukt glad när man börjar rulla ner från småland in i Skåne.