Naiv är verkligen ordet här. Att bara ge sig ut och resa utan någon som helst livserfarenhet är inte att rekommendera. Att börja med, när den stora frågan var, vad skall jag ha med mig visar hur ambivalent du är. Allt kan inte lagas med "duct tape" och det kan man köpa överallt. Jag är skapligt gammal och gjorde ett par resor på 70-talet till USA, dock aldrig ensam. Skall man resa långt så skall man uppleva saker och ting tillsammans med någon. Att efter hemkomsten sitta med en massa häftiga minnen som ingen är intresserad av är jävligt jobbigt.

Hade en vän som åkte jorden runt ensam. När han hittade sin livskamrat så gjorde han om resan för ha någon att dela minnena med. Denne var då närmare de 30. Att vara 18 år och tro att man har livserfarenhet för att ge sig ut själv är naivt(jäklar vilket bra ord i detta sammanhang).

Senare i livet fick jag var med om att arbeta utomlands för ett stort svensk multinationellt företag i ett underbart land. Då var jag lite drygt 30. En av mina döttrar gjorde två jorden runt resor då hon var 25 och 26 år. Båda gånger i backpacker stil. Med detta vill jag visa att det är ingen panik.

Som du skriver i rubriken, du försöker fly. Om nu allt är så bra med livet som du säger men ändå är det kasst så kanske du skall ta hjälp för att reda ut begreppen. Som jag ser det är du inte i balans att ge dig ut på en lång tripp. Du är inte vuxen för det och du har inte de ekonomiska resurserna. Är du sedan tjej så skall man vara lite vaksam.

Rådet är att mogna, gå ut gymnasiet, jobba ett par år och få in lite stålar, försök hitta någon att göra resan med. Då kommer din mor också att acceptera det. Det kan t.o.m. bli så att hon kan möta upp någonstans. För det finns ingen finare och häftigare än att träffa på sin dotter på andra sidan jordklotet, vilket jag varit med om två gånger.