2011-07-07, 16:07
Caramilla
Ursprungligen postat av MudBlood
Hur berättade han för dig då? Accepterade du det eller förnekade du att det han ville tills den dagen han åkte? Du låter som en underbar mamma, omöjligt att få såna band om inte båda är väldigt omtänksamma och genuina människor! Fick tårar i ögonen när jag läste bara för att du skrev att du hade det, haha. När man älskar någon så mycket att man känner att man måste beskydda/vara hos den personen 24/7 lägger man krokben för sina egna drömmar. Man kan liksom inte få båda och det svider. Den dagen jag säger det måste jag vara förberedd, jag vet att tårarna kommer rinna som aldrig förr! Jag är riktigt dålig på att dela med mig av mina drömmar och "komma ut" och sånt.
Det kom inte som en blixt från klar himmel direkt att han skulle studera 20 mil bort, det hade diskuterats och jag ville självfallet att han skulle göra som han ville och utbildningen fanns endast där. Jag var delaktig i alla förberedelser för flytten, hjälpte honom med praktiska saker, både på gott och ont, (man kan inte vara curlingmamma hela livet.) Körde upp flyttlasset och hjälpte honom komma iordning. När vi sen körde därifrån och lämnade honom, tror jag nog att jag grät hela vägen hem i bilen. Men tro mig, samtidigt var det en befrielse, jag måste släppa honom, han måste klara sig själv. Men jag tycker ju att du verkar vara en mycket driftig kille, ambitiös. Har jag fel? Skulle du kunna klara dig ensam i stora vida världen? Har du kunskaperna? Och vet din mamma om det i så fall? Min son är mer den där lite tafatta typen, en som jag känner att jag kanske måste beskydda hela tiden. Men det är min känsla det. Han själv känner säkert inte så.
Tycker att du måste förbereda din mamma på det här som du nu känner att du vill göra. Du kan inte bara säga bye bye samma dag. Låt henne vänja sig vid tanken, planera tillsammans, låt henne vara delaktig. Men återigen, gå färdigt gymnasiet
