Jag kan inte annat än ta åt mig av det du säger. Men dilemmat han har och som jag också har känt. Är att även fast livet här är så bekvämt det kan bli och vi har det jävligt bra jämfört med större delen av världen. Så känner jag att man lever inte lika mycket här som man skulle göra på resande fot. Nu tog du en ganska överdriven situation som förmodligen inte kommer att hända han. Men jag har till exempel funderat starkt på att åka till Afrika och volontära. Jag känner till riskerna och jag tycker det är värt det. För att jag känner en "urge" att komma i från alla vardagliga rutiner, jobba,äta,sova samhället. Alla är inte likadana och alla har olika behov och viljor, tur de!
Sen är det alltid svårt att utgå från någonting när man inte har varit med om det. Så jag kan inte säga att jag vet hur det kändes för dig och förstår dig när du säger att du har det sjukt bra här jämfört med skogen. Jag vill också punktera att jag inte är helt ute och cyklar när jag pratar om det här. Har både rest en hel del och bott utomlands i många år. Men du måste förstå att visa personer nöjer sig inte med bekvämlighet och materialism. Jag lever hellre farligt än bekvämt. Då känns det verkligen som att man lever. Inte för att jag vill bli skadad eller dödad, det är bara något som man får ta om man väljer att leva under sådana förhållanden. Allting handlar om sin "calling". Man måste överväga vad man verkligen vill här i livet och se om det är värt det. Min dröm just nu är att åka till afrika och vara fotbollstränare för ett tonåringsgäng på landsbygden och funka som en bra manlig förebild för dem. Se barn som blir glada bara de syn på en fotboll. Istället för alla bortskämda barn här i Sverige. Då kommer jag sannerligen vara lycklig ute på savannen i solnedgången. Istället för hemma i soffan eller ute på krogen as packad...