Dedicerar tråden mitt första inlägg.

Jag känner igen mig i det många av er skriver och gjorde själv slag i saken och begav mig utomlands för drygt ett år sedan efter det att jag tagit studenten och har inte återvänt sedan dess och har heller inga planer på att göra det. Jag själv lämnade Sverige mentalt långt mycket tidigare dock och känner således igen mig i tänket och frustrationen hos många av er som inte tagit steget ännu. Kan vara lämpligt och nämna att Spanien är det land jag numera håller till i.

Kan lugnt säga att det är det bästa jag gjort i hela mitt liv. Numera vaknar jag upp med en känsla av spänning och förväntan inför dagen och vad den har att erbjuda i motsats till Sverige där jag kände mig allmänt likgiltig inför dagen. Det tog mig med andra ord inte speciellt lång tid och inse att jag aldrig ens en gång vetat vad livsglädje var förens det att jag lämnade Sverige.