2011-07-28, 16:33
Ursprungligen postat av Paid
Dedicerar tråden mitt första inlägg.
Jag känner igen mig i det många av er skriver och gjorde själv slag i saken och begav mig utomlands för drygt ett år sedan efter det att jag tagit studenten och har inte återvänt sedan dess och har heller inga planer på att göra det. Jag själv lämnade Sverige mentalt långt mycket tidigare dock och känner således igen mig i tänket och frustrationen hos många av er som inte tagit steget ännu. Kan vara lämpligt och nämna att Spanien är det land jag numera håller till i.
Kan lugnt säga att det är det bästa jag gjort i hela mitt liv. Numera vaknar jag upp med en känsla av spänning och förväntan inför dagen och vad den har att erbjuda i motsats till Sverige där jag kände mig allmänt likgiltig inför dagen. Det tog mig med andra ord inte speciellt lång tid och inse att jag aldrig ens en gång vetat vad livsglädje var förens det att jag lämnade Sverige.
Jag känner igen mig i det många av er skriver och gjorde själv slag i saken och begav mig utomlands för drygt ett år sedan efter det att jag tagit studenten och har inte återvänt sedan dess och har heller inga planer på att göra det. Jag själv lämnade Sverige mentalt långt mycket tidigare dock och känner således igen mig i tänket och frustrationen hos många av er som inte tagit steget ännu. Kan vara lämpligt och nämna att Spanien är det land jag numera håller till i.
Kan lugnt säga att det är det bästa jag gjort i hela mitt liv. Numera vaknar jag upp med en känsla av spänning och förväntan inför dagen och vad den har att erbjuda i motsats till Sverige där jag kände mig allmänt likgiltig inför dagen. Det tog mig med andra ord inte speciellt lång tid och inse att jag aldrig ens en gång vetat vad livsglädje var förens det att jag lämnade Sverige.
Det är exakt så jag också känner. I början har man lite svackor när man inser att all trygghet som man var omgiven av förut är borta. Men som sagt var, på något sätt ordnar sig allt. Är man social och trevlig får man mycket tillbaka i andra länder.
Jag gorde många intressanta saker även i Sverige, men jag uppskattade ingenting av det. Idag känns tiden i Sverige och allt jag gjorde då ganska avlägset. Jag lever ett nytt liv och njuter av glädjen att jag umgås med polare på ett annat språk och allt annat som jag har lärt mig. Det som däremot är jobbigt är att jag har kommit till stadiet då det är jobbigt att skriva på svenska. Jag måste tänka efter en extra gång och fundera över mina ordval. Kan man säga så, eller hur var det nu...? Jag talade svenska idag för första gången på 2 veckor i telefon och skulle förklara att jag inte har råd med en resa till Sverige i höst.
Jag har inte medel för att partera mig till Sverige
En typiskt fransk formulering. Jag har även märkt att istället för "genast" vill jag säga "allt snabbt".