Efter att ha följt diskussionen kring de senaste dagarnas tågskandaler funderar jag på om man inte behöver införa mediegranskning som nån sorts obligatoriskt ämne i högstadiet. Förmågan att kritiskt tillägna sig en tidningsartikel snabbt ihopraffsad av en stressad sommarvikarierande allmänreporter är ju i det närmaste minimal. Vilken oerhörd makt medierna har över folks sinnen med tanke på hur jävla enkelt många sväljer det som trycks ner i halsen på dom. Det finns EN källa till det som står i den där artikeln. En bjäbbig kulturkofta från nån länsteater som skogstokig bara av att se en konduktör efter att precis ha läst om den stackars 11-åringen känner sig nödgad att bryta in i en diskussion hon knappast har nån koll på. ("Ingen av dem bar namnskylt, och jag frågade varför"... bitchometern måste slagit ut signalsystemet...) Det den 25-åriga tjejen har gjort filtreras alltså först vidare till det hon påstår sig ha gort, för att vidare vandra över till näbbstöveln fem säten bort och därpå landa i öronen på AB-reportern som sen ska sortera ihop det hela. Har ni lekt viskleken nångång? Tänker ni över huvud taget inte på att det kanske finns en part som är ohörd i den här historien?