Det har givetvis berott på hur nära jag känt dem och hur ofta jag träffat på dem. En tjej som jag blev sittande bredvid i en buss var "övertalad" innan vi skildes åt. Hon hoppades på en internationell karriär men hade bland annat fått en sån panikångestattack en gång före start att de var på väg att vända tillbaka till gaten och lämna av henne. Hon var väldigt tacksam efter 20 minuters flygning över hennes hobbyställen och hennes hus där hon även fick spaka själv. Det verkade ha "omvänt" henne. Andra kan ha tagit upp till nån månad från det att jag första gången ställt en trevande fråga.
Den här har jag postat förr, men ifall du inte sett den. Snacka om motivation!

Om man hårddrar en sån definition är väl få transportmedel naturliga och alla borde vara rädda för alla typer. I princip alla barn bryr sig inte om de placeras på ett tåg, i ett flygplan eller på en motorcykel. Sen vidtar de vuxnas terror mot barnen.