Ursprungligen postat av bombayduck
Jag uttryckte mig fel. Var för snabb. Jag menade mer att man ändå är rätt så begränsad med Hindi i Bombay. Mumbai ligger i maharastra, alltså talas det marathi. Men Hindi lärs ut på skolan. (Det har bedrivits en språkpolitik för att befästa Hindi. I Norra Indien har man lyckats bra i södra Indien betydligt sämre) Det är klart att man har nytta av Hindi i Bombay. Men i Madras har man det inte i lika stor utsträckning och i Delhi är det naturligtvis betydligt viktigare.
Den enkla arbetaren som är född i Bombay talar i huvudsak Marathi. Arbetaren som tillkommit från Punjab,Tamil Nadu och så vidare talar respektive språk i första hand.
De rika talar engelska först och främst. Flera medier är också engelskspråkiga i Indien. Språksituation i Indien är rätt komplicerad. Men en sak är säker: De flesta Indier vill att deras barn (förutom modersmålet) ska lära sig engelska i första hand och inte hindi.
Det är ju mycket intressant! Antar att det är en väldig statussymbol att kunna engelska i Indien, men det känns ju som om Indiens identitet tappar kraft om man inte har ett enat, samfälligt språk. Nu förstår jag ju att Hindi är det språket, men jag menar då mer i framtiden, om t.ex. en indisk Bombay-bo lär sig marathi och sedan, som andraspråk, engelska, blir det ju väldigt intressant när han kommer till, säg Delhi, och inte kan kommunicera med lokalbefolkningen som har samma nationalitet!
Men Indien är ju ett stort land, och som de flesta språk antar jag att även Hindi har utvecklats olika i olika delar av landet och att det ändå kan vara svårt att göra sig förstådd.