Efter en djup depression, månader av destruktivitet och annat - har jag bestämt mig. Det är nu eller aldrig, jag skall inte bli en radhussvensson under den korta millisekund vi befogar över på denna planeten. Jag skall uppleva så mycket mer - och jag skall göra det omgående, för imorgon kan det vara försent. Jag tänker inte bli en förstenad gubbe som sitter med sin fru och slödricker vin till "Så skall det låta" vareviga fredag. Den verkligheten skall aldrig bli min, jag dör hellre utfattig tusen mil härifrån.

Jag har efter månader av tankar och grubblerier bestämt för att lämna detta landet för gott och aldrig mer återvända. Det finns ingenting här som gör mig lycklig och nu i och med höstens intågande så kommer jag att "gå under jorden" genom att först resa till östra Europa där jag kommer införskaffa nya identitetshandlingar genom kontakter jag skaffat.

Allting jag äger här i Sverige kommer jag lämna vind för våg. Lägenhet och dylikt skall stå orörd. Jag skall helt enkelt försvinna. Jag har placerat ut alla mina besparingar på olika banker dessa uppgår till drygt en miljon kronor och dessa pengar skall jag leva av tills jag etablerar mig någonstans.

Mitt första mål är alltså östra Europa, därifrån skall alla spår upphöra. Därefter kommer jag resa till sydostasien och kanske vidare, jag skall finna ett ställe där jag kan slå mig till ro.

Jag lämnar landet måndagen den 26:e september och kommer därefter aldrig mer sätta min fot i Sverige igen. Ingen av mina anhöriga skall få veta något utan dem kommer endast informeras om att jag är vid liv och att jag valde ett annat liv än det som stod till mitt förfogande här i Sverige. Det finns ingen som verkligen bryr sig om mig här, men nu är det slut på självömkande istället skall jag omsätta alla destruktivitet till reellt handlande.

Någon som gjort något liknande och kan dela med sig av erfarenheter? Det kan inte bli värre än vad det är just nu och detta är långväga igenomtänkt och inget förhastat beslut från min sida.