2011-11-11, 15:23
BlodigDelfin
Ursprungligen postat av buranshe
Vad är det med Rosa Bussarna egentligen...? Något skumt är det, för som nån skrev i en tidigare tråd, det är alltid massa klick men dåligt med input i trådarna om dem. 
Man tycker det borde vara fler som har åkt eller känner nån som har åkt, osv, men icke.
Ett annat inlägg ur en tidigare tråd (2007):
Jag kommer ihåg ett program om RB, antagligen samma som beskrivs ovan. Mitt intryck: O m det var en någotsånär rättvisande bild av RB, så som det framställdes, så verkar det vara ett minst sagt knepigt projekt att åka med dem.
Med reservation för att detta var ett antal år sen, mitt minne är inte vad det varit:
Som kickan skrev, det verkade vara en hög andel "speciella" människor som åkte med. Om det är positivt eller negativt beror förstås på vem man är.
T.ex. intervjuade de en tjej som hade psykiska problem (anorexi? självmordsförsök?). Hon åkte resan för att visa för sig själv att hon ville leva och bli frisk och gå vidare i livet typ.
De pratade också om att det blev konflikter när man levde så nära inpå varann. En sak var att det ofta stank i bussen under transportdagarna. Värmen, fotsvett, smutsiga kläder...
Sovandet var ett litet projekt i sig, gick till som följer:
Man sov under bar himmel. Arrangören hade ett antal bäddar som i princip bara var breda liggunderlag. Dessa las ut på rad på marken? el på bussarnas tak. Liggunderlagen räckte inte till alla, man var tvungen att sova två på varje för att de skulle räcka.
Man hade ingen bestämd plats utan det var först till kvarn som gällde, det varierade alltså vem man fick sova med. De som gick och la sig först brukade lägga sig på tomma liggunderlag så långt de räckte. Sen var det upp till övriga var de ville lägga sig. Brukade sluta med att folk drog ut på det så länge som möjligt för att sen kunna välja vem de ville sova med.
RB verkar väldigt knepigt som sagt, men säkert en otrolig upplevelse för rätt person, behöver nog vara m y c k e t social, tåla konflikter osv
Man tycker det borde vara fler som har åkt eller känner nån som har åkt, osv, men icke.
Ett annat inlägg ur en tidigare tråd (2007):
Jag kommer ihåg ett program om RB, antagligen samma som beskrivs ovan. Mitt intryck: O m det var en någotsånär rättvisande bild av RB, så som det framställdes, så verkar det vara ett minst sagt knepigt projekt att åka med dem.
Med reservation för att detta var ett antal år sen, mitt minne är inte vad det varit:
Som kickan skrev, det verkade vara en hög andel "speciella" människor som åkte med. Om det är positivt eller negativt beror förstås på vem man är.
T.ex. intervjuade de en tjej som hade psykiska problem (anorexi? självmordsförsök?). Hon åkte resan för att visa för sig själv att hon ville leva och bli frisk och gå vidare i livet typ.
De pratade också om att det blev konflikter när man levde så nära inpå varann. En sak var att det ofta stank i bussen under transportdagarna. Värmen, fotsvett, smutsiga kläder...
Sovandet var ett litet projekt i sig, gick till som följer:
Man sov under bar himmel. Arrangören hade ett antal bäddar som i princip bara var breda liggunderlag. Dessa las ut på rad på marken? el på bussarnas tak. Liggunderlagen räckte inte till alla, man var tvungen att sova två på varje för att de skulle räcka.
Man hade ingen bestämd plats utan det var först till kvarn som gällde, det varierade alltså vem man fick sova med. De som gick och la sig först brukade lägga sig på tomma liggunderlag så långt de räckte. Sen var det upp till övriga var de ville lägga sig. Brukade sluta med att folk drog ut på det så länge som möjligt för att sen kunna välja vem de ville sova med.
RB verkar väldigt knepigt som sagt, men säkert en otrolig upplevelse för rätt person, behöver nog vara m y c k e t social, tåla konflikter osv
Nu blev jag lite uppskrämd här hemma i datorstolen :| Det där var ju för ett antal år sedan när rosa bussarna inte var lite kända och kanske bara en viss typ av människor åkte med? Nu finns de ju över hela världen och den resan jag ska med går varje år. Så antar att det är mer utspätt med vanligt folk i och med att det är kändare bland allmänheten. Å andra sidan är min nio veckors resa den längsta, så kanske är många " hardcore"-pinkare som åker med. Sedan när det kommer till supandet är det väll upp till var och en, och det sociala har jag inga problem med. Men är konflikträdd.
Btw, vet ni något bra försäkringsbolag som täcker fallskärmshoppning, bungyjump och linknande? för Dina försäkringar gjorde inte de.
Får helt enkelt prata med lokalbefolkningen om det blir kris.