Brotten sker på kvällarna, som det alltid varit och alltid kommer vara.

När jag hör folk fara med hyperboler om hur farligt det är i Malmö vill jag alltid fråga... begicks det brott öht. på "din tid"? Är det kanske så att du levt ett skyddat liv, eller att du först nu är vuxen - och att det är därför du är så rädd?

Främst den första frågan är ju intressant. Hur illa det är idag tenderar till att komma i samma mening som "nej du, PÅ MIN TID" etc. dvs. det är en truism. Sant för varje generation sen man började förleda ungdomarna med filosofi, sång och vin under antiken.

För jag är inte rädd. Malmö är min stad, ingen annans. Inte de kriminellas, inte gängens, inte invandrarnas... Jag har aldrig behövt kompromissa om man uttrycker det så.