Boban, låter nästan som du har besökt Sderot och stått på kullen där och överblickat Gaza. Precis som du säger är städerna i söder inget märkvärdiga. Men rotar man i dem så får man snabbt en annan överblick över det israeliska samhället. Lika mycket som städerna är nya bebos de till stor del av en ny befolkning, området kan liknas vid ett miljonprogram för de som inte råd att bosätta sig mer säkert norröver. Människorna man möter är oftast fattig arbetsklass och de som lovades guld och gröna skogar i Israel om de lämnade sina gamla länder. Enkel arbetskraft för boasta upp siffrorna samt göra öknen grön. Många har ju inte råd att flytta därifrån och är liksom fast där, främst handlar detta om judar ifrån mellanöstern, Indien och Etiopien. Ett annat intressant perspektiv att studera där är traumat många av invånarna lever med, rädslan för raketer(och det har varit en del genom åren) har skapat en slags tillvaro av hopplöshet. En ständig rädsla som de tvingas leva med som helt ligger som ett täcke över området och påverkar alla oavsett klass och bakgrund. Oftast dessa som får ta de praktiska konsekvensera av beslut fattade mer norröver samt får lida för det som sker på de ockuperade områdena. De fattiga invånarna i södra Israel som betalar för bosättarnas expansion. Tror detta är intressant att ha i åtanke om man åker söderöver. Besök vid lokala universitet där tycker jag alltid varit väldigt givande, studenterna är ofta väldigt medvetna och solidariteten med människorna i Gaza är stor trots omständigheterna.

Kibbutzen vid döda havet du berättar om har jag bott på, jättevacker högt belägen men billigare alternativ finns i området. Helvete att ta sig upp till dock, hela Ein Gedi är skruvat om man skall ta sig till fots, buss dit och tillbaka inga problem men väl på plats går man bra mycket längre än fågelvägen då vägarna till de olika ställena inte följer denna. Lite fler genvägar hade önskats och skall man gå där längs motorvägen ha i åtanke att folk kör som dårar och trafiken är den faktorn som skördat flest liv.