2012-03-06, 22:58
swedroy
Ursprungligen postat av herr-Nilson
Brukade sitta hos Folke på Niagara i Ermita, Marcos bakom disken. Folke var gift med Anita
på den tiden.
Pit Stop var min favorit, jag hade 2 av tjejerna boende hos mig, dom tyckte jag var jättesnäll,
dom hade ju 3 jeepneyrides hem till sitt hål i väggen.
Ena tjejen hette Kristal, från Mindanao, måste väl vara något speciellt eftersom man minns.....
Jag brukade bo på Casa Pension på M H del Pilar.
En gång jag anlände hade större delen av kåken brunnit ner. Tanten som ägde stället bodde
i en annan kåk en bit bort som hon kallade Casa Pension 2.
Jag knallade dit, hon hade inga lediga rum, så sa jag att jag kunde bo i den brunna kåken,
det fanns ett rum på andra våningen kvar.
Det var bara fasaden kvar och halva korridoren, det hade brunnit mellan golvbrädorna
så dom var som ett hårnät.
En del av trappen var kvar så man kunde ta sig upp. Där bodde jag 2 nätter tills det blev
ledigt på det andra stället, utan el och vatten.
En annan sak man kommer ihåg från Casa Pension var kackerlackorna av kingsize-format
och svartråttorna som myllrade in under skåpen i hallen när dom hörde steg i trappen.
Man var inte så kinkig på den den tiden, livet var bara lek, men det är det väl fortfarande förresten....
Marcos förresten, honom träffar man dagligen nuförtiden på G-point bar i Ermita, bara ett
par kvarter från gamla Niagara, 35 år senare. Cirkeln är sluten.
på den tiden.
Pit Stop var min favorit, jag hade 2 av tjejerna boende hos mig, dom tyckte jag var jättesnäll,
dom hade ju 3 jeepneyrides hem till sitt hål i väggen.
Ena tjejen hette Kristal, från Mindanao, måste väl vara något speciellt eftersom man minns.....
Jag brukade bo på Casa Pension på M H del Pilar.
En gång jag anlände hade större delen av kåken brunnit ner. Tanten som ägde stället bodde
i en annan kåk en bit bort som hon kallade Casa Pension 2.
Jag knallade dit, hon hade inga lediga rum, så sa jag att jag kunde bo i den brunna kåken,
det fanns ett rum på andra våningen kvar.
Det var bara fasaden kvar och halva korridoren, det hade brunnit mellan golvbrädorna
så dom var som ett hårnät.
En del av trappen var kvar så man kunde ta sig upp. Där bodde jag 2 nätter tills det blev
ledigt på det andra stället, utan el och vatten.
En annan sak man kommer ihåg från Casa Pension var kackerlackorna av kingsize-format
och svartråttorna som myllrade in under skåpen i hallen när dom hörde steg i trappen.
Man var inte så kinkig på den den tiden, livet var bara lek, men det är det väl fortfarande förresten....
Marcos förresten, honom träffar man dagligen nuförtiden på G-point bar i Ermita, bara ett
par kvarter från gamla Niagara, 35 år senare. Cirkeln är sluten.
Brukade själv bo på ett litet hotel på Roxas Blvd (Dutch Inn) med fönstret mot Niagara, och ingången mot US-ambassaden. En söndags morgon vaknar jag med att väggarn "bongnar" inåt och taket "bongnar" neråt och hela sängen gungar som i en strom till sjöss. Och börjar med att lova mig själv att inte festa så J.... mycket. Sen komer jag på vad som händer JORDBÄVNING, Shit shit
Tar passet och plånboken och tar trapporna ner från 3:e våningen och springer över till Gaten på US-ambassaden, där det står en massa folk redan. Har ju bara på mig kalsonger, och mina "kamrater" runt omkring något liknande, shorts eller kallingar. Men va F.. är alla kärringar? det står alltså ca 100 killar/gubbar runt mig, men inte ett fruntimmer, och det gungar så J.... att Roxas Blvd går i vågor, och spricker. Men efter ca 5-10 min kommer det lite damer springande i högklackat och med morgonrockar eller fullt påklädda ut från hotellen/husen mitt emot, och med handväskor under armen. Det tog några månader innan Roxas Blvd öppnade igen för trafik.
Kom inte ihåg exakt när detta hände, men tror att det var hösten-85 Jordbävningen var på 7,2
Så det gungade rejält vill jag lova.