2012-06-26, 19:06
Ursprungligen postat av HerrRobot
Hej!
En konkret sak jag undrar över är själva starten och stigningen.
Dessa minuter känns ibland dramatiska med all motorkraft, höjdförändring, lutning, osv, och nästan lite "nu gäller det"-känsla. Inte bara för mig, utan även en liten stämning bland vissa av passagerarna.
Hur upplever piloterna och kabinpersonalen det? Finns det något dramatiskt och kritiskt alls över denna sekvens (mentalt), eller är det bara som att starta bilen och köra ut på vägen?
En konkret sak jag undrar över är själva starten och stigningen.
Dessa minuter känns ibland dramatiska med all motorkraft, höjdförändring, lutning, osv, och nästan lite "nu gäller det"-känsla. Inte bara för mig, utan även en liten stämning bland vissa av passagerarna.
Hur upplever piloterna och kabinpersonalen det? Finns det något dramatiskt och kritiskt alls över denna sekvens (mentalt), eller är det bara som att starta bilen och köra ut på vägen?
Dom gånger jag suttit i jumpseat så är biten från start och några minuter till och typ 10 minuter innan till stand den biten som är mest intressant.
Det är arbetsintensiva perioder då det händer mycket (alltså inte händer som olyckor nu, utan bara att det är mycket att göra, ta upp ställ och flaps, prata med flygledning, navigera, etc). Från piloternas sida upplever jag det dock som när man kör ut på motorvägen typ, man har ju redan startat och allt, men man behöver ändå vrida på huvudet, anpassa in sig i trafiken, byta fil, etc. Allt är rutin men det kräver att man är aktiv som förare. Min upplevelse är att starten i ett flygplan är samma sak, det är rutin men det kräver att man arbetar aktivt under en kortare period, sedan går flygningen snabbt in i rutin och mycket lugnare tempo (och oftast när jag vart med mycket snack om allt möjligt för att fördriva tiden, man käkar mat, får kaffe etc).