Hur länge ska han sitta?
Hösten 1973 utlämnades Bengt till Sverige och Österåkersanstalten.
Eftersom han inte ville arbeta utan måla och skriva som han gjort i Istanbul,
fick han som straff sitta på isoleringen.
.- Det var fruktansvärt. Värre än att sitta i fängelse i Turkiet



Bengt skrev själv en serie artiklar i Allers. På ett nummer stod det på
framsidan: Turkiskt fängelse bättre än svenskt, säger Bengt som provat bägge.
- De behandlade mig illa, säger han. Allting jag hade med mig från Turkiet tog
de ifrån mig. Kläder, böcker, gitarr, flöjt, färger. Jag fick behålla en bok.
Sen tyckte jag inte om människorna jag träffade heller. Fångarna var tungt
kriminella och ofta missbrukare. De hade en kriminell identitet. I Istanbul var
det inte så stor skillnad mellan de intagna och folk ute i samhället.



Bengt blev till slut lovad att få sitta och måla i cellen. Hans mamma såg till att
det levererades färger och penslar till centralvakten, men där blev det stopp.
Vakterna måste vänta tills övertillsynsmannen kom. Efter en vecka dök han
upp.
”Kan jag få mina färger nu då?” sa Bengt
”Jag känner såna idioter som dej”, sa övertillsynsmannen. ”Om du får färg
kommer du att kludda på väggarna.”
Några dagar senare kom fängelsedirektören Ann-Britt Grünewald och en
delegation förbi. Bengt beklagade sig och dagen efter fick han sin sina
målargrejor.
- De började tjata om permissioner, berättar han. Jag vägrade. Får jag en
permission ser ni mig aldrig mer, sa jag. Jag skulle inte klara att komma
tillbaka hit.