2013-04-05, 13:46
PalCabral
Idag fortsätter jag med min beskrivning av den portugisiska kusten och dess stränder. Vi har precis passerat Lisboa och rör oss nu upp i den längsta kustremsan, Costa Prata - Silverkusten.
COSTA PRATA
----------------
Från Peniche i söder startar Costa Prata, Silverkusten, kallad så för sin vita sand. Den sträcker sig hela vägen upp till Porto i norr, milslånga ostörda stränder med ett fåtal städer och byar.
Fiskebyn Peniche i sig är värt ett besök även om halvön den ligger på bara består av klippor. Byn är vacker och naturen värd att utforska. Man kan härifrån åka båt ut till naturreservatet på öarna Berlengas, två av ett fåtal öar längs den portugisiska kusten. På både södra och norra sidan av Penichehalvön finns långa sandstränder men det är i mitt tycke i inget speciellt med dom.
Från Peniche och norrut är naturen kuperad och stranden svår att nå eftersom man måste klättra ner från klippor för att nå den. Undantagen är den exklusiva turistanläggningen Praia d'el Rei med golfbana och access till stranden samt populära Foz do Arelho vid Obidoslagunens mynning. Foz do Arelho erbjuder både bad på den grunda lagunsidan såväl som på havssidan och är ett populärt resmål för turister och boende i trakterna kring Óbidos, Caldas da Rainha och Rio Maior. Tack vare att lagunsidan är skyddad från vågor och grund passar den utmärkt för barnfamiljer och de äldre "barnen" kan leka i de större vågorna på havssidan.
Norr om Foz do Arelho upphör stranden och höga klippor faller rakt ner i havet. Endast i den vackra bukten vid San Martinho de Moel finns det badmöjligheter. Därefter öppnar sig kusten och övergår gradvis till låg pinjeskog och dynor, men det är långt mellan byarna. Populärast är nog Nazaré som är en klassisk sommarstad vid havet. Därefter kommer byarna San Pedro de Moel, Praia de Vieira, Pedrogão, Leirosa och Costa de Lavos. Mellan dessa byar finns ingenting annat än orörd sand, vind och hav. Havet kan vara hårt här och strömmarna starka, varför det alltid är säkrast att simma på bevakade stränder och att hålla koll på färgen flaggan. Havet är också kallare här där Atlantern ligger rakt på, cirka 17-18 grader.
Kusten bryts vid Figueira da Foz vid floden Mondegos mynning. Figueira da Foz är den största semesterorten på den här kusten och lockar årligen till sig sommargäster från hela centrala och norra Portugal. Man har också försökt konkurrera med andra turistorter genom att anordna flera strandevenemang, som beachvollybolltävlingar, strandfotbollsturneringar etc. Här finns nattlivet om ingen annanstans längs Costa Prata.
Från Figueira da Foz fortsätter en öde gyllene sandstrand och underbara sanddynor till Costa Nova och Barra utanför Aveiro och sin berömda ría. Stränderna vid dessa två semesterbyar är väldigt populära bland befolkningen innåt landet och det går nu motorväg i princip hela vägen från spanska gränsen till Barra.
Norr om Barra börjar nationalparken São Jacinto med sina sanddynor. Mil efter mil med sanddynor, mjuka och inbjudande. Här är bebyggelsen minimal och de som kommer hit bor i regel på någon av de campingplatser som finns runt nationalparken. Efter São Jacinto övergår kusten sakteliga till att bli mer växlande. Sanddynorna och pinjeskogen övergår i stenar och klippor mellan stränderna. Allt eftersom man närmar sig Porto tätnar nu bebyggelsen och stränderna blir alltmer förknippade med de byar de ligger bredvid: Furadouro, Esmoriz, Espinho, Aguda osv. Espinho är den sista semesterbyn innan vi övergår till Portos förstäder. Stränderna här är tack vare närheten till befolkningscentrat kring Porto rätt fulla av folk, och inte särskilt spektakulära.
Det är svårt att beskriva en så lång kust som Costa Prata på ett enhetligt sätt. Kusten går igenom flera olika regioner men själva kustremsan är till stor del obefolkad förutom några få städer och ett 10-tal semesterbyar. Den södra delen av kusten, från Peniche till Figueira da Foz, är lite av Portugals stora hemlighet. Här finns ingen paketturism och inte särskilt många större hotell. Här bor man på pensionat, på campingplatser eller hyr ett hus eller lägenhet.
Mellan Figueria da Foz och Costa Nova, samt längs nationalparken São Jacintos strand är det i princip helt öde. Vid Praia de Mira, strax söder om Costa Nova, brukar man visa upp för turisterna hur man med tjurar drog upp näten förr i tiden. Mer upphetsande än så blir det inte. Stranden är underbar men havet kan vara farligt, och därför avstår de flesta turister att söka sig till de avlägsna platserna. Men är det en folktom strand man är ute efter, look no more.
Och vill man ha lite folkliv runt sig då finns Nazaré, Figueira da Foz, Costa Nova, Barra och Espinho till förfogande. Alla gör sitt bästa att snärja badgästerna med evenemang och nattliv. Men det är först och främst för den portugisiska publiken här. Som utländsk turist kan man om man tröttnar på stranden med bil utforska intressanta platser innåt landet. I södra delen kan man ta sig till sevärdheterna Óbidos, Fátima och Batalha. I mitten kan man bila till de romerska ruinerna vid Conimbriga, univeristetsstaden Coimbra, slottet Bucaco och till Aveiro, Portugals Venedig. I den norra delen är givetvis staden Porto huvudmålet för utflykten.
COSTA PRATA
----------------
Från Peniche i söder startar Costa Prata, Silverkusten, kallad så för sin vita sand. Den sträcker sig hela vägen upp till Porto i norr, milslånga ostörda stränder med ett fåtal städer och byar.
Fiskebyn Peniche i sig är värt ett besök även om halvön den ligger på bara består av klippor. Byn är vacker och naturen värd att utforska. Man kan härifrån åka båt ut till naturreservatet på öarna Berlengas, två av ett fåtal öar längs den portugisiska kusten. På både södra och norra sidan av Penichehalvön finns långa sandstränder men det är i mitt tycke i inget speciellt med dom.
Från Peniche och norrut är naturen kuperad och stranden svår att nå eftersom man måste klättra ner från klippor för att nå den. Undantagen är den exklusiva turistanläggningen Praia d'el Rei med golfbana och access till stranden samt populära Foz do Arelho vid Obidoslagunens mynning. Foz do Arelho erbjuder både bad på den grunda lagunsidan såväl som på havssidan och är ett populärt resmål för turister och boende i trakterna kring Óbidos, Caldas da Rainha och Rio Maior. Tack vare att lagunsidan är skyddad från vågor och grund passar den utmärkt för barnfamiljer och de äldre "barnen" kan leka i de större vågorna på havssidan.
Norr om Foz do Arelho upphör stranden och höga klippor faller rakt ner i havet. Endast i den vackra bukten vid San Martinho de Moel finns det badmöjligheter. Därefter öppnar sig kusten och övergår gradvis till låg pinjeskog och dynor, men det är långt mellan byarna. Populärast är nog Nazaré som är en klassisk sommarstad vid havet. Därefter kommer byarna San Pedro de Moel, Praia de Vieira, Pedrogão, Leirosa och Costa de Lavos. Mellan dessa byar finns ingenting annat än orörd sand, vind och hav. Havet kan vara hårt här och strömmarna starka, varför det alltid är säkrast att simma på bevakade stränder och att hålla koll på färgen flaggan. Havet är också kallare här där Atlantern ligger rakt på, cirka 17-18 grader.
Kusten bryts vid Figueira da Foz vid floden Mondegos mynning. Figueira da Foz är den största semesterorten på den här kusten och lockar årligen till sig sommargäster från hela centrala och norra Portugal. Man har också försökt konkurrera med andra turistorter genom att anordna flera strandevenemang, som beachvollybolltävlingar, strandfotbollsturneringar etc. Här finns nattlivet om ingen annanstans längs Costa Prata.
Från Figueira da Foz fortsätter en öde gyllene sandstrand och underbara sanddynor till Costa Nova och Barra utanför Aveiro och sin berömda ría. Stränderna vid dessa två semesterbyar är väldigt populära bland befolkningen innåt landet och det går nu motorväg i princip hela vägen från spanska gränsen till Barra.
Norr om Barra börjar nationalparken São Jacinto med sina sanddynor. Mil efter mil med sanddynor, mjuka och inbjudande. Här är bebyggelsen minimal och de som kommer hit bor i regel på någon av de campingplatser som finns runt nationalparken. Efter São Jacinto övergår kusten sakteliga till att bli mer växlande. Sanddynorna och pinjeskogen övergår i stenar och klippor mellan stränderna. Allt eftersom man närmar sig Porto tätnar nu bebyggelsen och stränderna blir alltmer förknippade med de byar de ligger bredvid: Furadouro, Esmoriz, Espinho, Aguda osv. Espinho är den sista semesterbyn innan vi övergår till Portos förstäder. Stränderna här är tack vare närheten till befolkningscentrat kring Porto rätt fulla av folk, och inte särskilt spektakulära.
Det är svårt att beskriva en så lång kust som Costa Prata på ett enhetligt sätt. Kusten går igenom flera olika regioner men själva kustremsan är till stor del obefolkad förutom några få städer och ett 10-tal semesterbyar. Den södra delen av kusten, från Peniche till Figueira da Foz, är lite av Portugals stora hemlighet. Här finns ingen paketturism och inte särskilt många större hotell. Här bor man på pensionat, på campingplatser eller hyr ett hus eller lägenhet.
Mellan Figueria da Foz och Costa Nova, samt längs nationalparken São Jacintos strand är det i princip helt öde. Vid Praia de Mira, strax söder om Costa Nova, brukar man visa upp för turisterna hur man med tjurar drog upp näten förr i tiden. Mer upphetsande än så blir det inte. Stranden är underbar men havet kan vara farligt, och därför avstår de flesta turister att söka sig till de avlägsna platserna. Men är det en folktom strand man är ute efter, look no more.
Och vill man ha lite folkliv runt sig då finns Nazaré, Figueira da Foz, Costa Nova, Barra och Espinho till förfogande. Alla gör sitt bästa att snärja badgästerna med evenemang och nattliv. Men det är först och främst för den portugisiska publiken här. Som utländsk turist kan man om man tröttnar på stranden med bil utforska intressanta platser innåt landet. I södra delen kan man ta sig till sevärdheterna Óbidos, Fátima och Batalha. I mitten kan man bila till de romerska ruinerna vid Conimbriga, univeristetsstaden Coimbra, slottet Bucaco och till Aveiro, Portugals Venedig. I den norra delen är givetvis staden Porto huvudmålet för utflykten.