2013-04-18, 04:57
TexasSwede
Jag flyttade till USA den 1 januari 1998. Bodde först i Boston i drygt fyra år, och sedan 2002 utanför Dallas i Texas.
Jag hade faktiskt aldrig någon "dröm" att flytta till USA som yngre. Fanns nog flera orsaker, till exempel mitt engagemang inom försvaret (lite svårt om man befinner sig på andra sidan Atlanten) samt att jag var medveten om svårigheterna att få ett Green Card.
Men sommaren 1996 råkade jag börja chatta med en tjej i USA, närmare bestämt i Idaho. Redan innan dess hade jag chattat med folk i USA, både via webchat och via IRC, men det hade väl aldrig varit något direkt romantiskt intresse från min sida med de tjejer jag pratade med.
Men av en händelse skulle jag till Seattle för att besöka Microsoft bara en dryg vecka efter att vi började prata, så efter ett par dagar bestämde vi att vi skulle träffas i samband med den resan. Jag skulle ändå ta ett par veckor semester i samband med den resan, skulle upp till British Columbia i västra Kanada för att campa med några online-bekanta.
Så efter besöket på Microsoft och innan jag åkte vidare till BC så flög jag till Idaho över helgen. Vi hade det trevligt, och en dryg vecka senare, när jag flugit ner till Vancouver från norra BC så kom hon dit över helgen.
Sedan gick det fort, i oktober kom hn till Sverige på turistvisum och stannade över julen. Vi förlovade oss på julafton, med planer på bröllop i augusti. Hon åkte till sin far i Texas i januari och började förbereda bröllopet och ansökte om svenskt uppehållstillstånd på konsulatet i Dallas.
Sedan blev det lite tjaffs med svenska myndigheter. Jag ringde för att boka tid för min intervju hos lokala polismyndigheten där jag bodda (Sundbyberg), men det skulle ta 6-8 månader att ens få en tid, eftersom det var så många som ansökte om anhörig-invandring. Jag ringde lite samtal, pratade med konsulatet i Dallas och med invandarverket i Norrköping. På konsulatet sa de "synd att du inte var i Dallas och gjorde din intervju samtidigt som hon". Jag visste inte att det gick, så efter ett par samtal till fick jag dem att gå med på att jag gjorde intervjun i Dallas.
Så i slutet av februari 1997 flög jag till Dallas, träffade hennes far och styvmor (och fick mitt livs största t-bone stek som hennes far grillat), och genomförde min intervju på konsulatet.
Efter att jag kom hem till Sverige så ringde jag efter en vecka till invandrarverket. De sa att det skulle ta 8-10 månader att behandla ansökan. Eftersom det inte var ett acceptabelt svar så ringde jag lite samtal (hade en fd jobbarkompis som jobbade på regeringskansliet som telefonist, och som kunde ge mig rätt person att prata med där, till exempel), och fick till slut rådet att ansöka om snabbare behandling. Jag skrev ihop ett brev och två veckor senare var hennes uppehållstillstånd klart, och hon kom till Sverige. Vi gifte oss planenligt i augusti. :-)
Sedan ville hon flytta tillbaka till USA. Det var för stor kulturskillnad för henne, hon saknade sin familj och dessutom hade hon lite problem med att invarndrarmän i Sundbyberg där vi bodde följde efter henne, försökte ragga på henne, etc. Hände ett flertal gånger. Hon gillade inte det, och fann det obehagligt.
Så i september (om jag minns rätt) ansökte jag om Green Card. Fyllde i en massa papper, gick till läkare för undersökning och lungröntgen, blodprov för att kolla HIV, etc. Hennes far fick även fylla i ett papper där han lovade att stå för eventuella kostnader för mig om jag inte kunde försörja mig själv.
Jag började söka jobb i USA, främst i Seattle, men fick inget napp direkt. Tanken var att min fru skulle åka över först, flytta till Seattle, skaffa jobb och sedan skulle jag komma efter och söka jobb på plats. Nu hade jag dock tur, företaget jag jobbade på var baserat i Boston, och via personalavdelningen fick jag ett tips att en annan del av företaget sökte en utvecklare med min kompetens. Jag pratade med min blivande chef, och i samband med att jag var i Las Vegas för Comdex i november 1997 så intervjuade jag för jobbet och fick det. Bara någon vecka eller två innan den resan hade jag fått min Green Card-ansökan godkänd, så när jag mellanlandade i Chicago på vägen till Las Vegas så checkade jag formellt in i USA. Blev lite fingeravtryck, nåt foto och en signatur/stämpel i passet, och jag var snabbt och smidigt en regal resident. Tog väl totalt 2 månader för det hela, var faktiskt väldigt förvånad att det gick så smidigt.
Så 1 januari 1998 klev jag på ett flygplan på Arlanda, sa hej då till min far och syster och flög över till USA. Jag hade packat 12-14 flyttkartonger med det viktigaste (kläder, böcker, minnessaker, dator, Orreforsglas, tallrikar/skålar, whiskysamlingen, etc) och skeppade dem till Boston för ett ganska hyffsat pris, tror det var runt 4000 kr. Tullen i USA tog nåt i stil med 3-4 dollar per gallon sprit, så det var nästan ingenting, allt annat kom in utan kostnad.
Fortsättning följer...
Jag hade faktiskt aldrig någon "dröm" att flytta till USA som yngre. Fanns nog flera orsaker, till exempel mitt engagemang inom försvaret (lite svårt om man befinner sig på andra sidan Atlanten) samt att jag var medveten om svårigheterna att få ett Green Card.
Men sommaren 1996 råkade jag börja chatta med en tjej i USA, närmare bestämt i Idaho. Redan innan dess hade jag chattat med folk i USA, både via webchat och via IRC, men det hade väl aldrig varit något direkt romantiskt intresse från min sida med de tjejer jag pratade med.
Men av en händelse skulle jag till Seattle för att besöka Microsoft bara en dryg vecka efter att vi började prata, så efter ett par dagar bestämde vi att vi skulle träffas i samband med den resan. Jag skulle ändå ta ett par veckor semester i samband med den resan, skulle upp till British Columbia i västra Kanada för att campa med några online-bekanta.
Så efter besöket på Microsoft och innan jag åkte vidare till BC så flög jag till Idaho över helgen. Vi hade det trevligt, och en dryg vecka senare, när jag flugit ner till Vancouver från norra BC så kom hon dit över helgen.
Sedan gick det fort, i oktober kom hn till Sverige på turistvisum och stannade över julen. Vi förlovade oss på julafton, med planer på bröllop i augusti. Hon åkte till sin far i Texas i januari och började förbereda bröllopet och ansökte om svenskt uppehållstillstånd på konsulatet i Dallas.
Sedan blev det lite tjaffs med svenska myndigheter. Jag ringde för att boka tid för min intervju hos lokala polismyndigheten där jag bodda (Sundbyberg), men det skulle ta 6-8 månader att ens få en tid, eftersom det var så många som ansökte om anhörig-invandring. Jag ringde lite samtal, pratade med konsulatet i Dallas och med invandarverket i Norrköping. På konsulatet sa de "synd att du inte var i Dallas och gjorde din intervju samtidigt som hon". Jag visste inte att det gick, så efter ett par samtal till fick jag dem att gå med på att jag gjorde intervjun i Dallas.
Så i slutet av februari 1997 flög jag till Dallas, träffade hennes far och styvmor (och fick mitt livs största t-bone stek som hennes far grillat), och genomförde min intervju på konsulatet.
Efter att jag kom hem till Sverige så ringde jag efter en vecka till invandrarverket. De sa att det skulle ta 8-10 månader att behandla ansökan. Eftersom det inte var ett acceptabelt svar så ringde jag lite samtal (hade en fd jobbarkompis som jobbade på regeringskansliet som telefonist, och som kunde ge mig rätt person att prata med där, till exempel), och fick till slut rådet att ansöka om snabbare behandling. Jag skrev ihop ett brev och två veckor senare var hennes uppehållstillstånd klart, och hon kom till Sverige. Vi gifte oss planenligt i augusti. :-)
Sedan ville hon flytta tillbaka till USA. Det var för stor kulturskillnad för henne, hon saknade sin familj och dessutom hade hon lite problem med att invarndrarmän i Sundbyberg där vi bodde följde efter henne, försökte ragga på henne, etc. Hände ett flertal gånger. Hon gillade inte det, och fann det obehagligt.
Så i september (om jag minns rätt) ansökte jag om Green Card. Fyllde i en massa papper, gick till läkare för undersökning och lungröntgen, blodprov för att kolla HIV, etc. Hennes far fick även fylla i ett papper där han lovade att stå för eventuella kostnader för mig om jag inte kunde försörja mig själv.
Jag började söka jobb i USA, främst i Seattle, men fick inget napp direkt. Tanken var att min fru skulle åka över först, flytta till Seattle, skaffa jobb och sedan skulle jag komma efter och söka jobb på plats. Nu hade jag dock tur, företaget jag jobbade på var baserat i Boston, och via personalavdelningen fick jag ett tips att en annan del av företaget sökte en utvecklare med min kompetens. Jag pratade med min blivande chef, och i samband med att jag var i Las Vegas för Comdex i november 1997 så intervjuade jag för jobbet och fick det. Bara någon vecka eller två innan den resan hade jag fått min Green Card-ansökan godkänd, så när jag mellanlandade i Chicago på vägen till Las Vegas så checkade jag formellt in i USA. Blev lite fingeravtryck, nåt foto och en signatur/stämpel i passet, och jag var snabbt och smidigt en regal resident. Tog väl totalt 2 månader för det hela, var faktiskt väldigt förvånad att det gick så smidigt.
Så 1 januari 1998 klev jag på ett flygplan på Arlanda, sa hej då till min far och syster och flög över till USA. Jag hade packat 12-14 flyttkartonger med det viktigaste (kläder, böcker, minnessaker, dator, Orreforsglas, tallrikar/skålar, whiskysamlingen, etc) och skeppade dem till Boston för ett ganska hyffsat pris, tror det var runt 4000 kr. Tullen i USA tog nåt i stil med 3-4 dollar per gallon sprit, så det var nästan ingenting, allt annat kom in utan kostnad.
Fortsättning följer...