Som gäst i ett annat land och utan att kunna deras språk finns det ingen anledning att vara kaxig - det förlorar man på.
Fransmän är väl det närmaste folkslaget där yvigt kroppsspråk och attityd börjar märkas för oss nordbor.
När en grisskär skandinav ställer sig framför dem stel som en pinne och börjar bräka på ett utländskt språk kan man bara tacka fransmannens godmodighet för att det inte blev värre än en axelryckning.