Ursprungligen postat av TakasakiShinden
Tack för ett bra inlägg! Jag planerar själv att åka till Nepal och vandra runt, fast det dröjer nog ett par år innan det faktiskt blir dags.
Jag är dock inte så sugen på att gå i grupp eller med en guide, jag föredrar att gå ensam (eller möjligen med en vän) och bestämma min egen takt, stanna och fotografera när jag vill, pausa en extra dag i en by om jag känner för det osv. Jag vill helt enkelt inte ha så mycket planerat. Om man går i det mest turistiga området i Annapurna - hur svårt är det att följa lederna med en karta? Är de uppmärkta på något sätt? Träffar man andra turister då och då eller är det helt öde?
Hur lade du upp det hela med boende när du var där? Sov du i tält eller finns det någon typ av rum att hyra i byarna längs leden? Finns det mat att få tag på? Hur långa dagsetapper är rimligt? Något annat som du kommer på?
Som du märker är jag bara i första planeringsstadiet än så länge. Jag har kollat lite på paketresor, men som sagt är jag inte så sugen på att traska runt i grupp och vara beroende av en guide. Jag har läst lite om Annapurna Circuit också, och där verkar det vara en hel del turister när det är högsäsong, så ska man gå ensam kanske det är ett bra ställe att börja på?
Hur många du träffar beror helt på när du reser. Högsäsong är den svenska hösten då vädret är klart och du ser bergen som bäst. Då kommer det krylla av folk längs lederna och i byarna. Lågsäsong är den svenska sommaren tillika den nepalesiska monsun-perioden. Då är det betydligt färre turister. Jag var dock där i Juli, som är den månad med minst trekkers, och jag träffade fortfarande folk. Av 20 nätter i bergen så spenderade jag kanske 15 stycken med andra västerlänningar och resterande med lokala sherpas som spelar kort och dricker Raksi - hembränd nepalesisk sprit. Dessutom behöver ju alla trekkers följa samma schema för acklimatisering - det gör att du sannolikt kommer matcha upp ditt tempo med en eller flera andra grupper som du träffar under kvällarna.
Boende är rätt straight-forward. Du äter och sover på vandrarhem, kallade "teahouse" i den by du kommer till. Det brukar finnas flera stycken i varje by. Boendet är mycket enkelt, rinnande vatten, Internet och el saknas alltid men det är mysigt och man träffar ofta intressanta personer.
Att följa lederna med en karta var inte svårt enligt mig. Problemet är att man bara behöver gå vilse en gång för att de ska gå illa. Du kommer dock ständigt passera sherpas med jak-karavaner samt sherpas som bär förnödenheter mellan byarna. Att bara fråga om du är på rätt väg för den by du ska till är väldigt enkelt och effektivt. Sherpas pratar dålig engelska men är väldigt hjälpsamma (de ser det som sin uppgift att hjälpa människor i bergen) och de känner ju igen ortsnamnen som är på nepali. Jag gjorde det till en vana att fråga varje sherpa jag passerade, så om jag var på väg fel hade det blivit uppfångat. Tack heter "dhanybhat".
I regel vandrar man från 08.00 till kanske 14.00 eller 15.00 innan man slår läger i byn för natten. Att vandra längre än så är svårt på grund av behovet av acklimatisering för höjden och det är jobbigare än man tror på grund av den tunna luften

Dessutom drar mörker, dimma eller monsun (under säsong) in mot kvällen.
Går du en enkel led i Annapurna, har bra utrustning, bra karta samt är någorlunda streetsmart så klarar du dig nog bra. Kom ihåg att ta med dig mycket kontanter. ATM:s finns av naturliga skäl inte uppe i bergen så hellre för lite än för mycket. Att få slut på pengar uppe i Gorak Shep eller liknande är bedömt dåligt.
Prismässigt var jag där i ungefär 1,5 månader och klarade mig på 15 000 kr inklusive flyg tur och retur. Uppe i bergen är det paradoxalt nog nästan svenskt prisläge eftersom bärandet ett par tusen meter uppåt är inräknat i priset. Det, tillsammans med flyget till Luckla, gjorde att min budget drog iväg lite. Men det är ändå en skitsumma att betala för ett minne som detta.