Man ska ju då helst inte bry sig om tid, och göra en extremuppvägning av att många timmar via buss är värdare än att bli attakerad av en orkan eller missil. Sen så får man ju se mycket mer på marken, och även fast även flast busschaffisarna blir galnare och galnare ju närmare man kommer till målet så tycker jag idag att det känns säkrare på marken. Får liksom en känsla av att jag har någon form av kontroll även om bussen välter eller åker ner för ett stup. Då har jag som alternativ att möjligtvis slå sönder rutan och hoppa ut, bryter några ben men iaf större chans än att springa iväg från ett exploderande störtande flygplan.