Himalyan Rescue Association driver en klinik i Pheriche på Everestrutten sen slutet av sjuttiotalet , och har dagliga , mycket uppskattade föreläsningar för trekkers. Dom håller inte med .
Den här sortens tänk har varit bekvämt för dom som anställer sherpas : i en blandning av snålhet från organisatören , egen chauvinism och rädsla för att förlora både nuvarande och nästa jobb så mörkar Sherpas sina egna symtom och pressas/pressar sig själva att gå mycket fortare upp än gosers. Det här har blivit värre i takt med att Sherpas flyttar ner till Kathmandu där dom får giget , och inte har någon acklimatiseringsfördel när säsongen börjar. Jag såg ett bra exempel på det här vid Gosaikhund ett antal år sen , när en tonårig Sherpa var sjukast i hela huset.

För dom som har läst Krakauers klassiska " Into Thin Air " om dom katastrofala dagarna på Everest 1997 : det här var första , och såvitt jag vet enda , gången som det dog fler västerlänningar än Sherpas på berget.