Jag måste dock väga in och försvara min hemstad

Det jobbiga med London är folkmassorna, och följaktligen också trafiken. Dock är vädret inte så illa som klyschan säger, och britterna inte alls så stroppiga som vissa svenskar kanske tror. Maten har också revolutionerats de senaste 10-20 åren, så du hittar nog fler vettiga restauranger i London än i Stockholm per invånare. För den som inte vill betala dyrt så har staden ett enormt utbud av t ex indiska, kinesiska och västindiska hak med ibland fantastisk standard till billigt pris.

Jag håller med om att endags-turisten kan fokusera på vad som är "känt från tv" (Big Ben, Piccadilly Circus etc). Men dom riktigt balla upptäckterna gör man först senare.

Den som hänger runt en helg kan softa i Regent's Park, kolla in barerna i Shoreditch och fynda i second hand-affärerna runt Spitalfields. Tar du en långhelg kan du även chilla i Brixton, beundra skyskraporna från Hampstead Heath och beta av "de tre stora" museerna runt South Ken, med cocktailstop mellan varje. På en hel vecka hinner du beta av Kew Gardens, rökig skaklubb i Camden, klappa hjortarna i Richmond Park, och se ett par justa teaterföreställningar så långt du kan från West End. Passa på att sy upp en kostym på Saville Row också om du har råd eller köp annars ett par skjortor från Turnbull & Asser (eller Charles Tyrwhitt).

På två veckor plus börjar du kunna uppleva staden på djupet. Då finns ingen hejd på vad du kan göra beroende på dina specialintressen. Till skillnad från t ex Paris så är London inte en renodlat vacker stad. Och den är bitvis förbryllande och jobbig. Därför är det en plats som växer på en, och oavsett nackdelar (District Line 07.30 mot Upminster någon? ) så tycker man mer om den ju mer man vistas där, i takt med att man hittar just dom delar av det gigantiska utbudet som man själv tycker allra mest om