För min del är det tydligt att Halmstad genomgår en rejäl identitetskris av bland annat de anledningar som Hurrit skriver om.

När jag bodde i Halmstad för några år sedan besökte jag Örjans vall vid ett par tillfällen för att se allsvensk fotboll. Vid samtliga tillfällen hälsades publiken av speakern välkommen till "Sveriges sommarstad nummer ett". Jag kan väl säga som så att det framkallade en del råa skratt från helsingborgare och stockholmare(som var supportrar till de gästande lagen jag bevittnade). En helsingborgare ställde den retoriska frågan till sitt sällskap om var någonstans man kunde se havet. En stockholmare sade något i stil med att "ja, man får väl rycka i de halmstrån man har...".

Grejen är ju att Halmstad är en medelstor svensk stad och inte någon "sommaridyll" som vaknar i maj och stänger ner i september. Man har därför alla de problem som alla likvärdiga städer brottas med, men försöker under maj till september ge sken av att vara något slags Marstrand eller Båstad. Den ambitionen lyckas man inte ens landa ute på Tylösand, som på senare år snarare har utvecklats till en ganska smaklös villaförort för bland annat pensionerade småländska verkstadsföretagare och lokala bilhandlare.

Att konkurrera med de allra mest utpräglade sommarorterna går alltså bort. Halmstad är inte heller någon storstad som kan mäta sig med det mer varierade sommarutbudet i Stockholm/Gbg.

Det som återstår att försöka att konkurrera med är alltså medelstora svenska städer där man kan bada i havet. Här har vi alltså exempelvis Visby, Kalmar och Karlskrona på östkusten. Och kanske främst Helsingborg på västkusten. Och om man ska åka till en medelstor svensk stad på sommaren så förväntar sig nog dagens resenärer att kunna bocka av i alla fall någon sevärdhet samtidigt. Visby och Karlskrona är världsarv i sig. Slutsnackat liksom.
Kalmar har sitt slott och det finns alltid en möjlighet att kombinera vistelsen med en tur till Öland(vilket många så klart gör). I Helsingborg finns Kärnan, Fredriksdal, Ramlösa brunnspark och Sofiero bara för att nämna det som finns inom kommungränsen. Helsingör, Ven, Kullaberg är exempel på andra utmärkta sevärdheter som nås på ett kick.
Nu är det väl kanske så att Halmstads besöksnäring fortfarande klarar sig ganska bra tack vare sitt ganska starka varumärke(det dyker ju till exempel upp sådana här trådar lite till och från. Det gör det ju inte i samma utsträckning för Växjö, Luleå eller Borås). Men ovan nämnda resonemang är nog starkt bidragande till att Halmstad nog får anses ha tappat lite de senaste decennierna.
I dagsläget är det för många viktigt med kvalitet. Många är till exempel villiga att betala lite mer för att äta på en bättre restaurang under semestern. I Halmstad kommun finns endast en(1!!!) restaurang som platsar i White Guide. Det gör att man är distanserade både av städer i jämförbar storlek och av mindre, utpräglade semesterorter som man vill jämföra sig med.
Återstår för Halmstads del att konkurrera med är väl då semesterorter vid Medelhavet där det inte finns några större sevärdheter och som inte är särskilt dyra(Franska rivieran, Sicilien, Kreta med flera går alltså bort då det där finns sevärdheter) Men då har man ju det västsvenska vädret som akilleshäl.