Jag avskydde Jakarta i början när jag kom hit första gången 2016.. min pappa rekommenderade jalan jaksa då han hade varit där 1983. Han sa att det var ett backpacking område och var typ som koh san road i bangkok haha.. när jag kom dit blev jag besviken, det var inte alls som jag hade tänkt mig. kom ditt en fredag och gick runt i kvarteret helt ensam och såg familjer sitta & äta warung ute på gatorna och ungdomar på sarinas mc donalds. andra gick jag upp i norra delen och tyckte inte alls om staden så åkte tillbaks till hotellet och bokade tåg till jogja för att fly staden så fort som möjligt.. fick aldrig kontakt med någon där mer än att jag fick en match på tinder som är min nuvarande kvinna som lever med mig nu här i Malmö
Jag hade ett flygbiljett hem till sverige ifrån Jakarta så under mina sista dagar på min två månaders resa bestämde jag mig för att åka tillbaka för träffa henne och hon bodde i setiabudi i ett hus helt ensam där hon gjorde ost/mjölk och kefir till ryssar på helgerna och på vardagen var hon översättare i sampoerna building som endast var 10 minuter ifrån huset.
Innan jag skulle hem frågade hon mig om jag ville hjälpa henne med ost tillverkningen i Jakarta och leva med henne i huset och det var inga tvivel på det haha åkte hem och kom tillbaks 3 månader senare och hade helt underbart de 6 månader jag levde i Jakarta.
Man måste leva i Jakarta ett längre tag för att se det goda av staden. det är helt omöjligt att tycka om staden första gången man åker ditt.. man dömmer ut trafiken, avgaserna och all buller man hör.. även all misär man ser där..
det jag älskar med Jakarta är folket, framförallt ifrån min genoration som jag kan kommunicera med. känner mig väldigt uppskattat utan att de vill ha något utbytte. Jag älskar också Jakartas mat, warteg som är som warung men inne i ett hus. det ser ut som buffé och du kan plocka vad du vill ha. käkade det varje dag och så fruktansvärt billigt.. ris, tempeh, tofu, ägg, chili potatis och om du ville ha nån kötträtt också för runt 20k rupiah.. gado gado är också helt sinnes sjukt gott.. och rujak till efterrätt med sött jordnötssås med utan cape
jogja är också nice stad som du säger. Jag åkte ditt där en gång till med henne föra året då vi kolla in shrimp farms.. helt sinnes sjuka vinster på sånt när man skördar räkorna.. min tjej hade nån vän vi hälsa på mitt ute i bushen och visade hur man jobbar med det, riktigt intressant.
Kebumen har jag aldrig varit i men googlade upp det och ser riktigt trevligt ut!
Jag är 26 år och har aldrig hört ifrån andra att de vill gifta sig med mig däremot har de frågat om jag har äldre vänner 40+ som vill dejta.
Vill verkligen lära mig Bahasa och Javanesiska, skulle vara riktigt häftigt & kommunicera med de äldre
Vi var bara i bandung under helgen så vi åkte bara till nån park och käkade i gatukök samt softa p hotellet
Jag är lite nyfiken på hur du kom till Indonesien första gången och vad du gör nu för tiden?
Det var som attan, jag var första gången i Jakarta 1984, så jag är nog jämngammal med din far. Alltså 40 + inte konstigt jag får frierier från äldre damer då. Vi fick reda på att på Blok M fanns det västerlänningar. Så vi tog oss dit med en taxi, vi blide scamade där. Så vi lärde oss alltid sedan ta "blue Bird" då är chansen mycket mindre. Den såg ut som just koh san road då 1984. Men många delar av jakarta såg ut så. På den tiden fanns det endast få större höghus nära Monas. Vi var där några dagar tills vi tröttnade, vi drog oss vidare till "thousands Island" utanför jakarta, som var ett paradis. Idag är den förstörd tyvärr. Vi besökte den gamla stadsdelen också, fortfarande värd ett besök.
Ja Jakarta är hemsk om man ska köra där, och avgaser usch ja, men som du nämner man ska hitta "smultronställena". Varit där ett tag, och helst ha någon guide! Vi fixade en kvinnlig guide, som tog 5 000 rupiah /dag (1984), det är som ca 24 kr då. Men sedan bjöd vi på mat och andra omkostnader. Men småpengar, då kostade en rejäl middag + dricka 7 kr . Jag gillar Sate Ayam, Nasi goreng och gado gado också . Rujak är gott, men inte för starkt.
Shrimp farm, ja det måste varit intressant. Min fru's föräldrar driver risfält och kangkungfält(typ spenatblad). Kangkung gör de gott om kosingar på, eftersom han har en del "hemligheter" så kan fixa det även om det är inte säsong.
De äldre kvinnorna är härliga att höra, även en del äldre män. Helst om man låtsar man ej förstå vad de säger. Då vågar de mer Min fru vet om att jag ville inte "förstå". De är rätt så frispråkiga där lol.
Du får snart lära dig att denna värld är "status" mest viktigaste. Att din fru är gift med en "bule" så höjs hennes status mycket i byn. Enligt en äldre dam i byn, så var hon oförstående hur min fru kunde fånga mig! För hon tyckte min fru var så ful . Hon är inte ful, men har brunn skinn. Det anses vara fult, alla eftersträva få så ljus hy som möjligt.
En äldre man nämnde en gång att han tyckte synd om min fru, ha en sådan stor man ovan på sig när vi älskade. Han undrade om det gick bra, min fru sa det är inga problem, eftersom jag är så omtänksam. Jag är stor i höjden och jäkligt bredaxlad, har en liten mage förstås, som de flesta äldre har i min ålder.
När du kan språket bättre, så ta ut dig till öarna norr om java, nära de öarna till Filippinierna Jag gillar dyka där, finns hur många öar som helst, som nästan inga turister besöker