2018-03-02, 18:29
Pocarisweat
Ursprungligen postat av Kumabjorn
Måste och måste, jag försökte få dig att förstå varför jag är känslig inför ignorans, eftersom jag sett vad det kan leda till. Och nejdå, jag anser inte att Japan befinner sig på randen till krig mot oss icke-japaner. Möjligen om man haft nordkoreanskt påbrå. Den rasismen börjar bli allt mer högljudd. Svårare att bedöma om den också vinner i acceptans. Men det är inte den vi diskuterar, bara ett litet sidospår. Min egen personliga bakgrund är det som styr mitt framtida (således nutida) beteende. Och att du tycker jag agerade stereotypt så blir ju den självklara motfrågan; hur skulle jag agerat? Jag vet inte vem du är, jag visste inte ens att du var heljapan som vuxit upp i Sverige (helt parentetiskt, tog inte upp det innan men att jämföra med diasporan i Düsseldorf missar lite eftersom de är mer av en enklav där med egna butiker, skolor osv.) Alltså kan jag inte utgå från annat än det jag vet om japaner. Och som du kanske märker är det en liten smula mer än Svenne i Bredängen? Du känner dig väl inte hotad av det? Jag försäkrar att det definitivt inte är min avsikt.
Du kan vara lugn, det är ytterst sällan den rinner över. En gång vart fjärde år kanske. Kom ihåg att det var ett svar på en fråga, inget annat. Ingen personlig agenda eller så. Och när det gäller förhållandena i Sverige så är jag helt klart ingen bra bedömare. Har inte varit hemma på fem år och när jag kommer hem är det sällan mer än en vecka, tio dagar och då blir det liksom per definition vischan. Och den är sig lik. Samma grödor till och med.
Jag besöker inte heller Tokyo, Osaka eller exempelvis Fukuoka särskilt ofta. Tokyo är nog tre år senast. Så jag kan bara understryka att vischan i Japan är om möjligt ännu mera statisk än den är i Sverige. Likheterna är dock anmärkningsvärda och skillnaderna obefintliga.
Här har du en fråga som jag är nyfiken på, därav min oförställda glädje när jag hittade dig, tycker du att Japan rent socialt befinner sig där Sverige var på 70-talet? Jag tänker på sådant som kärnfamilj, synen på skilsmässa (där barnet följer modern och bryter kontakten med fadern), äktenskap (känner ingen som är sambo i Japan, betyder inte att de inte finns). Detta går inte att diskutera med japaner av den enkla anledningen att de inte vet hur det såg ut på 70-talet i Sverige och hur det ser ut idag. Men det är en sån där fråga jag kan gå runt och grubbla på och där det blir frustrerande att inte kunna prata med någon om det.
Jag är inte antropolog, så jag studerar inte dig. Men jag erkänner villigt att du gör mig nyfiken och jag finner din erfarenhet av att vara delad mellan din födslokultur och uppväxtkultur intressant. Det är väl inget brottsligt att vara nyfiken? Nyfikenhet är grunden för kunskapssökande och det är det enda jag ägnar mig åt. Även om du kanske vill tolka det annorlunda.
宜しくお願い申し上げます。
Du kan vara lugn, det är ytterst sällan den rinner över. En gång vart fjärde år kanske. Kom ihåg att det var ett svar på en fråga, inget annat. Ingen personlig agenda eller så. Och när det gäller förhållandena i Sverige så är jag helt klart ingen bra bedömare. Har inte varit hemma på fem år och när jag kommer hem är det sällan mer än en vecka, tio dagar och då blir det liksom per definition vischan. Och den är sig lik. Samma grödor till och med.
Jag besöker inte heller Tokyo, Osaka eller exempelvis Fukuoka särskilt ofta. Tokyo är nog tre år senast. Så jag kan bara understryka att vischan i Japan är om möjligt ännu mera statisk än den är i Sverige. Likheterna är dock anmärkningsvärda och skillnaderna obefintliga.
Här har du en fråga som jag är nyfiken på, därav min oförställda glädje när jag hittade dig, tycker du att Japan rent socialt befinner sig där Sverige var på 70-talet? Jag tänker på sådant som kärnfamilj, synen på skilsmässa (där barnet följer modern och bryter kontakten med fadern), äktenskap (känner ingen som är sambo i Japan, betyder inte att de inte finns). Detta går inte att diskutera med japaner av den enkla anledningen att de inte vet hur det såg ut på 70-talet i Sverige och hur det ser ut idag. Men det är en sån där fråga jag kan gå runt och grubbla på och där det blir frustrerande att inte kunna prata med någon om det.
Jag är inte antropolog, så jag studerar inte dig. Men jag erkänner villigt att du gör mig nyfiken och jag finner din erfarenhet av att vara delad mellan din födslokultur och uppväxtkultur intressant. Det är väl inget brottsligt att vara nyfiken? Nyfikenhet är grunden för kunskapssökande och det är det enda jag ägnar mig åt. Även om du kanske vill tolka det annorlunda.
宜しくお願い申し上げます。
Vet faktiskt inte om rasismen mot nordkoreaner direkt har ökat eller minskat. Är väl mer oron över krig som hänger högre ju högre tongångarna går. Visst, på TV och liknande får de väl att låta som att ett krig är närstående men jag frågade mina jeitai-kompisar och de sa bara だいじょうぶ och det var när det var som hetast. Nu verkar ju läget lugnat ner sig, men den "rasismen" du beskriver mot koreaner är väl ungefär som "rasismen" sett ut mellan danskar och svenskar eller svenskar och ryssar under historien och är ju inte direkt någon ny företeelse men visst när det blossar upp så gör ju media allt för att sälja lösnummer så att säga, men i det vardagliga livet är det knappast något som man märker av. Förutom när jag snackar med svärfar men han är å andra sidan ganska rabiat.
Hotad? Av vem då? Någon jag inte känner på FB? Kände väl mest att det var tröttsamt att lyssna på alla stereotyper du radade upp istället för att fråga. Liksom, jag blir inte stött av frågan om jag är halvjapan eller heljapan eller om jag ser mig som mest svensk eller japansk. Det är frågor jag kan få från både Japaner och Svennar men för mig är svaret jävligt enkelt: Jag är en heljapan som i identiteten känner mig både och. Och svårare än så är det faktiskt inte haha.
Men visst, då förstår jag lite mer varför du är känslig just för ignorans. Jag är också känslig för ignorans. Antagligen pga min uppväxt i Sverige, och kanske därför jag är lite restriktiv men inget fel i det. Snarare sunt att hålla huvudet kallt ute i det offentliga och bara vara en i mängden, vilket jag då kan vara i Japan, så det unnar jag mig efter mina år i Sverige. Dvs en lugn plats där alla ser ut som mig själv och där jag bara kan slappna av med min familj.
Rent socialt kan man dra stora paraleller med hur det såg ut i Sverige under sent 70-tal och 80-tal. Helt klart. Dock inte politiskt, då vi inte har samma välfärd utan i Japan är man mer beroende av familjen än vad man var i Sverige på 70-talet rent praktiskt. Men rent socialt så ja. Det där är ju svårt. Jag var bara barn i Sverige då men tänker jag tillbaka på min uppväxt och hur samhället såg ut då så kan jag helt klart finna paraleller till hur det var på den tiden och hur det är i Japan nu. Dock så skulle jag säga att det var likadant i Japan för åtminstone 20-år sedan, möjligen att familjebanden var starkare till kärnfamiljen och att man inte skilde sig i lika hög utsträckning. I övrigt har det Japanska samhället gått igenom väldigt små förändringar när vi talar om Japan som land. LDP sitter fortfarande vid rodret som de mer eller mindre alltid gjort. Svamp blev olagligt efter Fotbolls VM 2002 (om man nu bryr sig om sådana saker och gör man det så tycker jag man kan dra åt helvete). Blir sommar OS snart, efter det så återgår väl saker till det normala antar jag, så inget nytt under solen direkt. Får väl se om Kina börjar agera mer hotfullt i framtiden men just nu så verkar Nordkorea vara den största utrikespolitiska frågan men för mig så flyter livet på i sin stilla gång.
Nyfikenhet kan leda till ignorans som i sin tur kan leda till rasism. Du ska sluta lägga näsan i blöt och hålla huvudet kallt. Det är så det går till. Capice? Hahahaha. Skämt å sido. Trevligt att råkas med dig också. Hoppas du kan finna frid i Japan och att du skäller ut första bästa Lawson-idiot hahahaha vem fan bryr sig? Är ju bara snorungar som jobbar där. Nej, så menade jag faktiskt inte. Man ska sköta sig men som du fattar så har jag jävligt nära till garv vilket kan få mina japanska polare och i synnerhet min fru att vilja täppa till truten på mig titt som tätt men det bjuder jag på. Kan ju inte assimilera mig helt. Skulle tappa ansiktet om jag en dag insåg att mina lärdomar i Sverige gått förlorade. Hehe.