Som du märker är jag vetgirig, det tolkas ibland som nyfikenhet. Gammalmodig nog att fortfarande göra distinktionen, men jag förstår att det kan bli tröttsamt, särskilt om det inte upptar ens eget intresse. Tacksam att du tog dig tid att svara så utförligt, även om det säkert var jobbigt, kanske även kämpigt. Men du har helt rätt, den här sortens diskussioner gör sig bättre över lite Asahi Super Dry och Kiku no Tsuyu. Kanske lite kycklinghjärna och anus som tilltugg.

Har forskat lite i de haafu som uppkom i Nagasakis Maruyama då holländarna från Dejima erbjöds tillfälle att besöka ett yado eller två. Därav det djupa intresset. På Okinawa är det också gott om dem då G.I. Joe kan förbli hemlig och lämna närhelst ansvarslusten sinar. Således inget nytt fenomen. Men ingen verkar tänka på de som får leva med konsekvenserna. Nåja, nog om detta för tillfället.

Antar att intresset för brottning uppstod i Sverige. Men det borde ha varit efter Frank Anderssons storhetstid. Vem var inspirationen? På manliga sidan har väl Japan aldrig riktigt fått fram några storheter? Kvinnorna verkar betydligt tuffare. Skillnaden på 肉食系 och 草食系?