2018-03-22, 09:17
Pocarisweat
Ursprungligen postat av Kumabjorn
Ungefär som känslan när butikspersonal insisterar på att tala med frugan om och om och om igen? 
Nää, den lämnar vi dithän.
Det är ju så att sånt som vi uppfattar som självklart och naturligt, men omgivningen ser som underligt, är det som hamnar i fokus. Och vi kan inte göra mycket åt det, åtminstone inte om vi vill gå igenom livet som sura dynghögar.
Det är nog mer än 25 år sedan. Jag var hemma några veckor över sommaren (den japanska har man inget emot att undvika om man kan) och var inne i Köpenhamn. Mot mig på Ströget kommer en japansk mor och hennes vuxna dotter (runt 22) gående emot mig. De studerar kartan flitigt och ser sig förvirrat omkring på hus och gatunamn. Jag noterar detta när jag passerar, lutar mig in och säger 道路図を逆にしたらわかりやすくなると思うんですけど。De ler, tackar och bugar. När jag gått tre steg bort ropar de på mig (外人さん
och jag stannar till. Först blir det lite kontroller på att jag verkligen begriper japanska, att det inte bara var en fras jag plockat upp någonstans och lagt på minnet. Sedan har vi en utormoförträffligt trevlig pratstund i en dryg kvart. Trodde nästan att tanten skulle börja truga dottern på mig. Men i takt med att vi står där och dividerar och jag ger dem diverse råd om vad de inte bör missa när de nu är enda gången i sitt liv i Köpenhamn så blir vi efter ett tag omringade av nyfikna danskar. Säkert många som anslöt sig för att det bildades en klunga och så vidare.
När väl mor och dotter avlägsnat sig blev jag utfrågad av en del som samlats där. Så nog kan nyfikenheten verka även åt andra hållet.
Nää, den lämnar vi dithän.Det är ju så att sånt som vi uppfattar som självklart och naturligt, men omgivningen ser som underligt, är det som hamnar i fokus. Och vi kan inte göra mycket åt det, åtminstone inte om vi vill gå igenom livet som sura dynghögar.
Det är nog mer än 25 år sedan. Jag var hemma några veckor över sommaren (den japanska har man inget emot att undvika om man kan) och var inne i Köpenhamn. Mot mig på Ströget kommer en japansk mor och hennes vuxna dotter (runt 22) gående emot mig. De studerar kartan flitigt och ser sig förvirrat omkring på hus och gatunamn. Jag noterar detta när jag passerar, lutar mig in och säger 道路図を逆にしたらわかりやすくなると思うんですけど。De ler, tackar och bugar. När jag gått tre steg bort ropar de på mig (外人さん
och jag stannar till. Först blir det lite kontroller på att jag verkligen begriper japanska, att det inte bara var en fras jag plockat upp någonstans och lagt på minnet. Sedan har vi en utormoförträffligt trevlig pratstund i en dryg kvart. Trodde nästan att tanten skulle börja truga dottern på mig. Men i takt med att vi står där och dividerar och jag ger dem diverse råd om vad de inte bör missa när de nu är enda gången i sitt liv i Köpenhamn så blir vi efter ett tag omringade av nyfikna danskar. Säkert många som anslöt sig för att det bildades en klunga och så vidare.När väl mor och dotter avlägsnat sig blev jag utfrågad av en del som samlats där. Så nog kan nyfikenheten verka även åt andra hållet.
Ja, men alltså det handlade ju om En enskild isolerad händelse (mig veterligen) som var för över 20 år sedan. Jag ifrågasätter ju inte ditt liv eller din person utan skämtade väl mer om den händelsen lite i efterhand.
Men alright, för husfridens skull så ska jag inte nämna att du HOPPADE UPP PÅ KASSADISKEN PÅ LAWSON I LÖRDAGS OCH SLOG DIG FÖR BRÖSTET SOM EN GORILLA OCH VRÅLADE SOM TARZAN "ÖÖÖÖÖÖÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÖÖÖÖÖÖÖÖHHHHHH!!!" medan butikspersonalen samlades i ett hörn. Kramade om varandra och grät...Nej, det låter mer som mig själv. Sorry. Skämt åsido så ska jag givetvis inte kasta sten i glashus, men vi får helt enkelt ta det över några raka salty dogs utan salty och utan juicen.
Jo givetvis är det så att livet inte skulle varit speciellt roligt om vi letade efter just saker som upprör eller liksom får en att känna sig obekväm. Tror de flesta inkl mig själv såklart väljer en tillvaro, plats, osv i livet där sådana situationer i högsta grad kan undvikas, och i mitt fall blev det ju att jag fann mitt eget lilla lugn och ro i Hyogo. Så det ser jag som rent naturligt. Sedan finns de ju alltid dem som är ute efter "action", som aldrig riktigt vill växa upp utan ständigt måste söka nya kickar, men då får de också vara bredda på att obekväma situationer kan uppstå, och då får de enligt mig skylla sig själva.
"omringade av nyfikna danskar" Hahaha. Nej men det är klart att nyfikenhet kan komma både från höger och vänster, men sedan kan jag tycka att man måste försöka kunna väga in faktorer som hänsyn och liknande även om det kanske just i ditt exempel med Danmark kanske mer var oskyldig nyfikenhet snarare än om folk som av ren ignorans ställer jobbiga frågor. Ditt exempel kanske visar den mer finare/positivare formen av nyfikenhet. Vad vet jag, men jag kan tänka mig att många minoritetsgrupper i Sverige blir bemötta med en hel del ignorans eller till och med rädsla (tänker på Muslimer i första hand), vilket för mig är totalt sjukt då ett folk givetvis inte ska behöva känna sig osäkra i sitt eget jävla land hahaha. Lite nationell integritet skadar enligt mig inte, även om jag starkt tar avstånd från rasism. Det är också en femma jag tänkt på. I Sverige så har man inte nationell integritet på samma sätt som i Japan, och därför så anser de att vi skulle vara främlingsfientliga? Det är ett argument jag då och då fått höra, att japaner skulle vara främlingsfientliga? Senast tror jag var Aftonbladets Henrik Torehammar AAHAHHA (vet inte om du vet vem det är, men han ser ut som en hund och vill du inte bli blind så kan jag rekommendera att inte googla honom). Är ju skitsnack, vi är inte ett dugg främlingsfientliga men däremot har vi en ganska stark nationell integritet.
Hur spenderar du din fritid i Japan då? Har du några andra intressen än historia osv? För mig är det ju uppenbart sport som gäller, men utöver det blir det väl det vanliga. Läsa nyheter, glo på tv, bli tvingad att köra familjen till AEON och låta dem spendera halva min lön på Muji och liknande butiker..."Ja men det är ju 50% rea", oavsett vad det ursprungliga priset var hahahaha. Men ungefär så mycket action försiggår i mitt liv vilket säkert kan verka tråkigt, men för mig är det just och nu ingenting annat jag skulle vilja leva än det liv jag lever. Och ja, på senare tid, sitta och tjattra med dig på FB, men det har mestadels varit en trevlig bekantskap.
