Jag har tillbringat många år i Japan, inte som boende men under ett antal veckor/månader varje år sedan 80-talet. Det är ett land med stor befolkning och med många starka traditioner. På landsbygd mer än i storstäder som Tokyo, Osaka och Kobe. Men som givetvis luckras upp och liksom i Sverige blir även Japanerna mer och mer amerikaniserade. Ganska sent kan man tycka med tanke på att USA varit en ockupationsmakt sedan 1945. Japaner i stort gillar inte utlänningar. De har dock inte problem med att säga detta högt, till skillnad från oss svenskar. Liksom vi förfasas de över alla utlänningar som syns och hörs och begår kriminalitet. Men, liksom vi, glömmer man de utlänningar som sköter sig. Svenskar fungera i allmänhet bra i Japan, vi har mycket gemensamt vad gäller uppförande och lite lågmälda. Amerikaner med sitt burdusa sätt är inte alltid så populära bland de äldre. Japan gjorde för ett antal år sedan en gest för att ta emot ett antal flyktingar. Det blev folk från Mellanöstern. Gissa om de gick på pumpen. De som kom var såklart unga män och tjuvar och banditer hela bunten, som det verkade. Det har satt sina spår hos många Japaner.
Slutligen, ang kvinnor. Ja, Japan har i vårt tycke en gammal inställning till kvinnans plats I samhället. Hon har en stark och drivande position I hemmet och vad gäller familjen. Om du ser en familj som går ut och äter är det nästan alltid kvinnan som betalar, eftersom hon har hand om familjens ekonomi, dvs den lön som mannen drar in. När det gäller arbetslivet så kommer oftast kvinnan på andra plats. Oavsett utbildning och kunskap. Men det ändras, dock väldigt långsamt. Vill vi gå ännu djupare så förekommer det såklart våldtäkter även i Japan och en kvinna har i princip inte en chans att får rättvisa och en dom mot förövaren.