Ursprungligen postat av Pocarisweat
Minns själv när jag skulle lära mig svenska. Förutom skolan osv så läste jag Kalle Ankas Pocket. Gäller liksom att exponeras för det man tycker är roligt samtidigt som det är bildande.

Får jag vara nyfiken på hur gammal du var när du kom till Sverige? Själv var jag inte riktigt två fyllda och hade precis börjat yttra en del ord på föräldrarnas språk. Men när jag hamnade i lekskola (fanns inga dagis på den tiden, enbart privata alternativ) blev jag omedelbart stum (har det berättats för mig) och det gick så långt att min mor efter ett halvår tog med mig till läkaren och ville veta om det var problem med min hjärna (vilket det kanske iofs är) men läkaren lugnade henne med att det var helt naturligt då jag bytt språkmiljö och måste börja absorbera ett nytt språk från början.
Min son var i samma ålder när vi flyttade till Sverige från Japan. Och han skaffade sig en del språkliga olater genom att använda japanska negeringar på svenska "alla kom inte" t.ex. när han menade "ingen kom". Försökte arbeta bort det med honom, men han blev bara irriterad eftersom skolkamraterna fann det charmigt.