2018-06-01, 03:16
Kumabjorn
Ursprungligen postat av Pocarisweat
Alltså, min Svärfar är precis sådan du nämner. Nationalist ut i fingerspetsarna och anser att den japanska själen går att finna i Kendo. Han är orubblig när det kommer till vissa saker bara för att japanska författare har uppdiktat historier som å sin sida kanske inte är "fel" rent subjektivt, men källkritisk och japansk/koreansk historia går inte ihop. Inte på någon sida av lägren och antagligen än mindre i Korea.

Att de hyllar och nästan idolförklarar sina mentorer är å andra sidan ingenting konstigt enligt min uppfattning. De kan ha "fel" i sak, men då du vet hur samhället fungerar och har fungerat så är det ingenting konstigt men som du skriver så är det så det är och det kan vara värt att notera likväl.


Det drar bort intresset från texten. Som läsare är det för mig helt ointressant vilka mentorer han haft. Och skulle det vara av intresse så blir det enklare och smidigare för mig som läsare ifall jag kan hitta det informationen i ett förord eller tacksägelseavsnitt. Författarens ansvar är inför läsaren, inte sina gamla mentorer. Att du anser det okej beror på att du socialiserats i ett sammanhang där det är normen att bete sig på detta sätt. Inget fel att visa tacksamhet och uppskattning, men det kan lätt slå över.

Ursprungligen postat av Pocarisweat
Ja, alltså just den här historieperioden är ju för många en väldigt intressant period då det trots allt var lite av en maktkamp mellan många olika dynastier som ville erövra varandra som ofta resulterade i vad man skulle kunna kalla för "den stora oredan", men kanske också för att det skulle lägga fundamenten för de statsbildningar vi kan se än idag.

Efter att Shilla slutligen vann kriget så bildades ju 渤海 av fd generaler, rojalister och kungar från Paekje/Gogureyo. Det hela hade varit frid och fröjd och de flesta historier i världssamfundet har mer mindre accepterat denna statsbildning som en koreansk statsbildning. Detta ända till dess att Kina kom in i leken och investerade stora pengar i vad som kom att kalla 東北工程 på japanska. Där började man ifrågasätta hela statsbildningen, och även om jag personligen inte ifrågasätter förekomsten av nomadiska folkstammar så blir det så äckligt tydligt att Kina vill göra anspråk på det historiska Manchuriet när de i själva verket var portade där ända sedan Qing.

Löjligt säger jag. Löjligt och tragiskt. Revisionister ut i fingerspetsarna.


Det är just därför det är obehagligt när man hyllar företrädare/mentorer istället för något slags objektiv filosofisk sanning. Det blir skolor och fraktioner som står mot varandra och de blir prestigebundna istället för sanningssökande.