Två japaner, en fransos, en schweiziska och en svensk stiger in på en izakayaÂ…, låter onekligen som inledningen på en sämre Bellmanvits.

Joo, det är som Svettodlaren påstår, när man ligger på dödsbädden är det inte alla dumheter man gjort i livet man ångrar, det är alla ogjorda dumheter. Hade det inte varit för Japan hade jag naturligtvis aldrig upplevt så många olika japanskor, allt från tjejer som saknade en framtand och hade tre oerhört långa krulliga hårstrån runt nipplarna, till erfarna gudinnor som var nästan 30 år äldre än den okyssta yngling jag framhöll då. Dessutom en taiwanesiska, en singaporean, italienska, tyska, belgiska, turkiska, kenyanska, ryska (men av någon anledning aldrig nordbor). Saknar onekligen en koreanska, måste fixas innan cancern tar mig. Värsta erfarenheten är amerikanskor. Ett jävla tjaffsande, truten går i ett. Kanadensiskor kan jag däremot rekommendera, och australiensiskor.

Skall vi svinga en bägare någon dag så påminn mig att jag skall berätta om Bela. Japan fördärvade honom totalt.