Det där är säkerligen lite beroende på hur man betraktar integrationsbehovet. Min fru tyckte att svenska daghem var ett under av inkompetens och slöseri av offentliga medel. Inledningsvis hade hon noll lust att placera barnen där. Men då de inte fått lekkompisar och därmed utsatts för svenska (vi pratade japanska hemma) gav hon till slut efter. Hennes åsikt var att svenska mödrar var barnplågare som utsatte sina barn för institutionaliserad vård.