Ha-ha, Parissyndromet. Jag förstår precis, så klockrent.

Jag har varit där två gånger. Det går att hitta riktigt god mat och om du har riktig tur är väl känslan att du varit i en halvtrist storstad.

Senaste gången med nuvarande donna, med en romantiserad syn på Paris, bara måste åka dit. Jag försökte berätta vilket skitställe det är, men det föll naturligtvis för döva öron. Det måste tydligen upplevas också, man kan inte ta ett gott råd.

För att göra en lång historia kort. Hon förstod precis vad jag menade efter besöket och det finns ingen chans i världshistorien att hon åker dit igen.

Av alla städer jag besökt är Paris absolut det värsta ställe jag vet.

Men åk dit och upplev om du nu måste. Jag läste en gång om folk som åker på "chocksemester" för att uppleva något så hemskt att de njuter av vardagen väl hemma. Ignalina var väl ett av de ställen som togs som exempel, men jag tror att Paris också är ett bra exempel på just det. Skillnaden är väl att många kanske har en annan förväntning innan man åker... så chockverkan är det inte något fel på.

Parissyndromet, jag kände inte till det, tack för den!