En äventyrsresa med hög standard? Är inte det lite av en självmotsägelse, lite som en väldigt fuktig gräsbrand eller funktionell socialism? Tanken med äventyr är väl att det ska vara spartanskt och en del strapatser inblandat, inte att ni sitter i bärstol och fläktad med palmblad under det att ni ser äventyren på avstånd i kikare?