Jag tycker också det är känns jobbigt att resa.

Visst, det kanske finns en massa entusiaster som verkligen uppskattar att resa och slår ett slag för det,

men sen tycker jag det verkar som att vissa intalar sig att det varit så fantastiskt att resa, för det måste man ju ändå tänka när man lagt så mycket på en resa, men i vissa fall, så kanske besväret var större än nöjet av det?

Någon som på facebook skrev nyss, då alla i en facebook-grupp klagade på värmen här i Sverige för några veckor sen "Oj, jag lider också något oerhört. Jag är på Mallorca, och glömde detaljen att jag hur jävla varmt det är här nere"

Det är som folk åker till varmare länder på ren rutin nu, fast vi har fått hetare klimat här i Sverige?

Man ska inte glömma turismen som hela tiden ökar i Sverige på grund av att dessa turister tycker att vi har ett behagligare klimat här.

Sen tycker jag för egen del att skiten i världen med terror, elände konflikter, global uppvärmning, klimatproblem och oroligheter iallafall för mig ger mig bismak att resa.

Folk sticker iväg till andra länder, men de skulle inte ha en tanke på att vilja bo där för jämnan?

Vissa verkar typ genomlida hettan under semestertrippen bara för att tillfälligtvis få se de där gamla antika byggnaderna el dylikt?
De härdar ut de genomträngande avgaserna inne i Rom, åker ut på landsbygden i Italien (där allt gräs är gult och torrt), de blir tvungna att leva på plastflask-vatten, de uthärdar en sanitär olägenhet vad det gäller skräphållning och ohygieniska toaletter (det går ju bra när det bara är några veckor) för att säga när de kommer hem vilken fantastisk upplevelse jag har haft fast då det gäller livets nödtorft och basbehov så skulle de aldrig för sitt liv vilja leva i det landet???