Den stora grejen i USA är att sedlarna kommer och går. Det är en lek och de som blir vansinniga då dricksämnet kommer upp avslöjar sig som sjukligt snåla. Tror nog att det är den värsta en man kan vara (kvinnor är ekonomiska det är annorlunda). De har inget i USA att göra och bör stanna hemma så att de förbereda sina middagsinbjudningar à la vänta nu Lennart är inte så stor i maten så åtta kötbullar borde räcka. Ska jag planera en förrätt eller räcker det med en efterätt? Jag har ju kvar chips från mysfredag fast jag vet ju att Lisa gillar vaniljglass. Finns det kort datum?
...
För det första är man alltid nöjd med servicen om man vet var man går. Det räcker med att samla tips från en rad olika personer eller observera ett ställe från gatan för att veta.
I USA för det mesta så räcker det ju med att fråga en bartender eller en servitris om råd angående det eller det för att de för det mesta visar sig ytterst hjälpsamma, skulle ge bort sin skjorta eller själva köra dig till något ställe. Vid minsta fråga återkommer det med ett papper där de har skrivit ner en hel guide och man får en massa presenter/souvenirer för ett ja eller nej. Att tro att varje av dessa mänskliga utbyten i dessa krogsammanhang endast handlar om att fjäska för kunden för hög dricks är också ett misstag. Många är helt enkelt glada, positiva och generösa människor och med en jävla massa fart i sig. Men hur kan man förklara det till någon som har suttit och räknat notor à la "jag hade ingen Irish coffee!" bland sina "vänner" i hela sitt liv

Dessutom ser man ju att de inte tar dricksen för givet och det är verkligen inte ovanligt att de rättar till summan åt det mindre (skriver man så?) då de anser att man ger för mycket.
Den andra situationen då jag tycker att det är rimligt att dricksa är om man stannar flera veckor på ett litet hotell. Har man mött och hälsat på samma städerska varje morgon kan man ju gott lämna $20 eller $40 sista dagen och sammanlagt för hela vistelsen.
Det handlar om känsla helt enkelt: fattig eller rik, alltid stilen.